Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 MIDSOMMARSDAGEN.
den välvilja och den uppmärksamhet, jag trots den
förefintliga kollisionen mellan sagda kyrka och vär egen (för hvilken
jag i Inledningen något redogjort) under hela min
amerikafärd äfven från det hållet rönte.
Jämväl vid aftonens festliga möte med landsmän och
andra trosförvanter lät jag midsommarsdagstankarna blifva för
mig bestämmande. I hvarje fall skulle jag icke hafva tänkt
på att här något fullständigare meddela dess innehåll; men
än mindre behof förefinnes af något sådant, enär åtskilliga
vid detta tillfälle uttalade tankar finnas återgifna i den bland
augustanavännerna rätt mycket spridda tidningen Augustana,
hämtade från Tacoma Tribune. Till grund för detta
högtidstal, af hvars innehåll alltså endast några få grunddrag här
nedan lämnas, lades dagens episteltext
Es. 40, 18.
Trösten, trösten mitt folk, säger eder Gud. Talen ljufligen
med Jerusalem och prediken för det, att dess tid är fullbordad, ty
dess missgärning är förlåten; ty det hafver fått dubbelt af
Herrens hand för alla sina synder. En predikares röst är i öknen:
Bereden Herren väg, gören en jämn stig på marken åt vår Guld.
Alla dalar skola upphöjda varda, och alla berg och högar skola
förnedrade varda, och det ojämnt är skall jämnas, och det oslätt är
skall slätt varda; ty Herrens härlighet skall uppenbarad varda,
och allt kött skall tillsamman se, att Herrens mun talar. En röst
säger: Predika. Och han sade: Hvad skall jag predika? Allt
kött är hö, och all dess godhet är såsom ett blomster i marken.
Höet torkas bort, blomstret förvissnar, ty Herrens ande blåser där
in; ja, folket är höet. Höet torkas bort, blomstret förvissnar, men
vår Guds ord blifver evinnerligen.
Bröder! Ingen gång har jag, sedan jag lämnade
fädernejorden, känt mig mer hemma, än jag ibland eder gör. Samma
kärleksfulla hjärtelag, som I så ymnigt lagt i dagen för eder
forne konungs sändebud, har han väl fått röna å de trakter
af edert nya fosterland, hvilka det förunnats honom att
hitintills besöka; men aldrig förut har jag på främmande jord i
högre grad sett ett landskap så allt igenom svenskt som
landet vid Mount Raniers fot. Samma friska, klara, rena
luft, samma djupblå vatten, samma väldiga intryck af skog
och berg och dal, blott allt än mer majestätiskt. Det är, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
