Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 MIDSOMMARSDAGEN.
lustig varda och vildmarken skall glädjas och blomstra
såsom en lilja. Vill du icke i din mån sprida omkring dig en
god lifvets lukt af kristlig frimodighet och ödmjukhet,
hjältemod och saktmod, samt framför allt ådagalägga detta
orubbligt fasta, lugna, glada jämnmod, som tron på Guds faderliga
godhet, hans kärlek till oss för Kristi skull förlänar och
hvarifrån allt vankelmodigt väsen är aflägsnadt och bannlyst,
så är det icke mycket värdt med din bekännelse, vore den
än så bibliskt sann. Du berömmer dig då fåfängt af din
rena evangeliska lära. Oaflåtligen måste din uppgift blifva
att på det i vår midsommarstext angifna sättet bereda
Herren väg, göra en jämn stig på marken åt vår Gud, på
det att äfven genom dig Herrens härlighet skall uppenbar
varda och allt kött tillsammans se, att Herrens mun talar —
alltså ord, hvilka såsom lefvande Guds ord i sig bära anda,
lif och kraft. Allt annat är opålitligt, förgängligt. »Den
broder, som är ringa, han berömme sig af sin höghet, och den
rike af sin ringhet; ty såsom blomster på gräs skall han
försvinna. Ty solen gick upp med sin brand och förtorkade
gräset, och dess blomster föll af, och dess sköna fägring
förgicks.> Icke endast all mänsklig härlighet af yttre
beskaffenhet är denna förgängelsens lag underkastad, såsom
mannakraft och mannaära, utan likaledes den inre härligheten hos
människan, hennes naturliga snillegåfvor och dygdeansatser,
stå, så länge de icke blifvit af Guds ande helgade, enligt
hvad all erfarenhet visar, under samma dom. Folket är höet.
Höet torkas bort, blomstret förvissnar, men vår Guds ord
blifver evinnerligen.
Som sig en far förbarmar
och barnens fel förgäter snart,
så Gud i kärleksarmar
oss sluter in med fadersart.
Han vet vårt svaga väsen:
af stoftet är det gjordt.
Vi blomstra såsom gräsen
och vissna lika fort.
En fläkt, som liljan hinner,
afkläder all dess prakt;
så människan försvinner —
ej hjälper konst, ej båtar makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
