Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 GENOM COLORADO.
människor vilja frälsas, d. v. s. blifva befriade från de hinder,
hvilka de talrikt nog både inom och utom sig finna för
själens frid och hälsa samt vinna fritt tillträde till allt godts
ursprung: Gud. Ligger nu det egentliga och afgörande
hindret i synden, så måste denna bort, kostade det än lifvet, vårt
själfviska, världskära jags död. Men intet godt vinnes
uteslutande genom försakelse eller hvad de lärde kalla negativa
medel. Hos den för Gud skapade människan måste Gud
intaga det egna jagets och världens rum, om hon skall känna
sig tillfredsställd i sitt väsens djup och förmå rätt fylla sin
lifsgärning på jorden. För bäggedera, både döden från vår
gamla människa och det nya lifvet i Gud, hade påfvedömet
anvisat utvägar, hvilkas oduglighet för Luther klart framträdt
och af hans efterföljare i Sverige så väl som annanstädes på
erfarenhetens säkra väg sannades, vare sig de hette öronbikt
eller späkningar eller vallfärder eller klosterlif eller mässor
eller aflat eller hvad det måtte vara för »goda gärningar».
Det gamla förbundets Israel hade visserligen haft åtskilliga
utvärtes ting att iakttaga, men ass, såsom ett utvaldt släkte,
ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk och ett
egendomsfolk, tillhör det att i anda och sanning, i ord och gärning
förkunna hans dygder, som har kallat oss från mörker till
sitt underbara ljus. I tron på Kristus hafva vi det
alltsammans, befrielsen från synden med dess blygd och skam, skuld
och straff, makt och herravälde, samt alla gudomsgåfvor af
ljus och frid och kraft för tid och evighet, enär den evige
Guden själf är oss i vår från himmeln hit nedkomne broder
nära, ja har genom Anden tagit sin boning i vårt arma hjärta.
Visserligen är det yttre nådemedel, af hvilkas bruk betingas
ej blott uppkomsten utan jämväl hela fortgången af denna
den troendes lifsgemenskap med Gud, sin Frälsare; men
innerlighetens princip är icke dess mindre af reformationen
förmedelst läran om rättfärdiggörelsen af tron allena, icke
blott såsom en ny lära utan tillika såsom ett nytt lif, en
gång för alla ställd i motsats mot allt slags katolsk
utvärteshet. Detta är och skall evärdligen förblifva reformationens
högsta ros, dess största välsignelse.
Ofta har blifvit sagdt, att af Luther det kyrkliga
samfundsintresset blef för de personliga sannings- och frälsnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
