Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NIAGARA OCH BUFFALO. 277
mänskliga handlandet. Man har blifvit opportunist äfven i
religiöst och moraliskt hänseende. Stunden får afgöra, till
och med hvad som är rätt. Men rätt blir dock aldrig något,
som ej hvilar på sanning; och sanningen är i intet afseende
något konglomerat, bestående af lösryckta moment, utan ett
helt, där allt ingår i allt och hvarje särskild del måste
bestämmas af en allt ledande grundtanke.
Vända vi oss åter till frågan efter hvilka de irrläror eller
villfarelser äro, som företrädesvis hota såsom utflöden af en
falsk och mot Kristi evangelium i bottnen fientlig tidsanda,
så torde de samtligen kunna hänföras till följande tvenne,
hvilka nog fått genomförda uttryck i åtskilliga teologiska
lärosystem men för resten ligga i luften, det vill säga den
andliga atmosfär, hvilken i tal ej mindre än skrift från alla
håll bjuder sig åt oss. Först gäller detta den allmänna
föreställningen: om människans själftillräcklighet. Visserligen
koketterar man ej litet med människans behof af Gud, men
detta tänkes ingalunda blifva uppfylldt genom något Guds
verkliga meddelande af sig åt människan, vare sig på tanke-,
samvets- eller hjärtevägen, utan det blir människan, som på
grund af sin egen medfödda själfuppehållelsedrift åt sig
bildar gudsidéen. Visserligen vore det Jesus från Nasaret, som
gifvit oss nyckeln till en rätt världsåskådning såsom den
måttstock, efter hvilken människans både sedliga och religiösa
uppgifter böra bestämmas, hvarför han ock erkännes för
Kristus, mänsklighetens salighetshöfding, men icke för Guds
son, den i fullt egentlig bemärkelse från himmeln till jorden
komne uppenbararen af Gud själf, hans härlighets återsken
och hans väsendes afbild, som bär allt med sin makts ord.
Hvad angår den andra villoläran, så består den i ett öppet
eller hemligt förkastande af försoningen såsom förlossningens
oeftergifliga förutsättning och villkor. Allt tal om Guds
heliga vrede skall på sin höjd afse den slutliga
domsuppenbarelsen; och den gudomliga rättfärdigheten omtydes till att
utgöra allenast ett annat uttryck för nådens trofasthet i
Kristus Jesus. Mer eller mindre förbises den rening från
synderna, hvilken denne, Guds enfödde son, såsom ett
" objektivt faktum här nere fullbordat, innan han gick att
sätta sig på Majestätets högra sida i höjden, hvarifrån han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
