Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SISTA SÖNDAGEN MED SISTA JUBELFESTEN. 287
Genom afskedet ljöd sålunda en ton af hopp, liknande
den Godet i anslutning till Gess — hvem känner ej dessa
bibeltolkningens oöfverträffade målsmän för kristlig
innerlighet och kristligt djup! — finner genomklinga den heliga
svanesång, hvars inledningsord utgjort dagens predikotext:
detta »adieu> blef ett »au revoir».
+x x
x
Samma dags afton försiggick i Brooklyns svenska kyrka
den sista af de jubelfester, hvari jag under denna minnesrika
färd fick deltaga. För första gången därunder var jag
villrådig vid val af ämne för det mig anförtrodda högtidstalet.
Visst icke därför att ämnen fattades mig, utan alldeles tvärt
om, emedan jag fann mig ha hittills framburit alltför litet af
hvad jag velat och bort bära fram till landsmännens
uppmuntran och vägledning. Hvad var att göra? Ett hopande
af de tankar, som stormade in på mig, skulle föra med sig
ringa välsignelse. Raskt beslöt jag afhugga den invecklade
knut, som icke visade sig kunna af mig på något lämpligt
sätt lösas. I stället för nägot som helst af de många ämnen,
som i min stackars hjärna med hvarandra trängdes och
stredo om företrädesrätten, valde jag att behandla vår kyrkas
trångmål öfver hufvud i denna värld och enda sättet att
lyckligt komma ur dem. Det var ju ock ett ämne, som kunde
med Upsala möte belysas.
Sedan festen öppnats med god körsång under I.
West-Zns ledning och församlingens pastor hjärtligt välkomnat
»moderkyrkans ombud>, kändes hjärtat klappa ännu häftigare
än vanligt i liknande fall. Efter den inledande hälsningen
från hemmets strand började jag likasom tillförene med att
uppläsa en bibeltext.
Luk. 18.1..8.
Jesus sade dem ock en liknelse om huru de alltid borde bedja
och icke förtröttas, sägande: I en stad var en domare, som icke
fruktade Gud och icke hade försyn för någon människa. Och en
änka var i den staden, och hon kom till honom och sade: Skaffa
mig rätt af min vederdeloman. Och han ville icke till en tid.
von Schéele, Hemlandstoner. 8 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
