Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 UTFLYKT ÅT SÖDERN.
natten sofva vid öppna fönster. En mindre del af denna
första natt tillbragtes emellertid, såsom sagdt, på järnväg; den
354 kilometer långa sträckan mellan New York och
hufvudstaden tillryggalägges nämligen numera på 2 timmar och
45 minuter, således omkring 12 svenska mil i timmen.
Inbjudningen till mig att aflägga ett besök i unionens
hufvudstad hade utgått från därvarande amerikanska
lutheraner och var å deras vägnar undertecknad af pastorn vid St.
Paul’s engelsk-lutherska kyrka S. Dorner. Till denne man
står jag ock i största tacksamhetsskuld för hvad jag fick i
den märkliga staden se och upplefva. Med en befolkning
af ungefär vår egen hufvudstads gör denna stad likväl
snarare intrycket af ett kungligt sommarresidens, såsom
t. ex. Haag med dess vackra, leende villor, än af att
vara medelpunkten för regeringen i Amerikas Förenta
stater, vårt allt igenom praktiska och demokratiska århundrades
mest praktiska, mest demokratiska stat. Gammaleuropeisk
titelsjuka och annan fåfänga äro visst ej heller landsförvista
härifrån. Icke litet öfverraskade det mig, då — för att nämna
ett exempel — en »öfverste» blef mig föreställd, som efter
en stunds samtal om amerikanska militärförhållanden, i hvilka
han visade sig ungefär lika initierad som jag själf, befanns
vara rätt och slätt County Clerk (ungefär hvad vi skulle kalla
häradsskrifvare). Och detta märkliga förhållande sades mig
icke på minsta vis kafva utgjort något undantag, utan snarlika
saker förekomma ofta nog litet hvarstädes i detta den förmenta
fördomsfrihetens förlofvade land. Hvad som däremot icke
kunde annat än hos mig väcka en med visst erkännande
blandad förvåning, var den sällsporda anspråkslöshet, som
utmärkte presidentens bostad, det bekanta Hvita huset, ända
därhän, att han måste i brist på utrymme annorstädes
fullgöra sina sällskapliga plikter, under det att Capitolium,
kongressens församlingslokal, likasom så många andra likartade
byggnader inom unionen, i allo bär den imponerande prägel,
som passar samman med landets rikedom och
världsbetydenhet. Mest grepo mig dock de stora minnen, som på denna
plats omgifva besökaren, bland hvilka det största fått sin
monumentala gestaltning i det mäktiga, 550 fot höga
Washingtonmonumentet, från hvars topp jag tillika erhöll en vid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
