Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 AFRESAN FRÅN AMERIKA.
gammaldags fäderneärfd fromhet, sannolikt icke mångenstädes
vare sig i norr eller söder af den nya världen står att på
sådant sätt finna, så lära dock flera bland hemmen här borta
utmärka sig för ett ädelt äskådningssätt, som i mycket
erinrar om forna dagars patriarkaliska förhållanden. Atti detta
hem så väl de svarta tjänarinnorna som den mörkhyade
betjänten behandlades snarare som barn i huset än som frigifna
slafvar, behöfver knappt sägas. Jag tror, att jag redan första
dagen fördes ut i köksdepartementet för att hälsa på den
gamla hushållerskan, och säkert minnes jag, att min värds
sista ord till mig, då jag redan stigit i vagnen, voro: »Du
har väl ej glömt att säga farväl till Sam?»
LII.
Afresan från Amerika.
Natten till den 21 juli befann jag mig på återväg till
New York eller rättare Brooklyn, hvarest till sistnämnda dag
voro utsatta att hållas så väl slutlig afskedsgudstjänst i
Betlehemskyrkan, där jubelfesten nästföregående söndag ägt rum,
som social afskedshögtid, anordnad i Pierremont House, i
hvars ståtliga »presidentvåning» jag af mitt gästvänliga
värdfolk å nyo inlogerats. En oväntad glädje väntade mig vid
min ankomst till bangården, då jag bland de många, som
där hjärtligt hälsade den i vemodig stämning tillbakavändande
gästen välkommen åter, såg en kär ungdomsvän från mina
studieår i Tyskland, Rev. G. F. Behringer, numera anställd
inom Generalsynoden och medarbetare i dess hufvudorgan
The Lutheran Observer. I hans värdefulla sällskap tillbragte
jag den korta stund, som jag kunde disponera före
gudstjänstens början.
Till ingångsspråk för denna min sista predikan på
amerikansk jord tog jag de orden ur Ruts bok: »Som Naöémi
nu såg, att Rut stod fast i det sinnet, att hon ville följa henne,
vände hon åter att tala mer med henne om att skiljas åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
