Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
let för af i denna mening nyttje vi nu lit och i. Later brukas ej
mera i alfvarfam mening. Synes mig rigtigt öfverfatt genom åtbörder.
Vers 7. Glimmand i pärlor och guld &c. Här hafve vi åter
antagit at nyttja pisepoiitiontn af i ftället för i.
Vers to. Käck - ögd. et mycket malande uttryck fom vi
olyckligtvis förlorat, och fom blott ofullkomligt här blifivt gifvet genom ordet
fräck. . .
Vers 12. Lujla. Med detta ord menar poeten fumman af alla
finliga begär. Jag har trott at det kunnat öfverfättas genom ordet
Väl-luft, ehuru jag forutfer at ganfka månge taga det i en alltför inlkränkt
bemärkelfe. i verldenes ändar. Här, lom på flera ftällen förekommer
praepofitionen /, der vi nu bruke kring.
Vers ig. tröger å fot. trög på fotterna: fubftantivum fättes här
flera gånger i fingularis länder e$ colleftiv bemärkelfe. Det poétilka
fpråket har utan tvifvel mycket förlorat deraf ,at detta bruk kommit
ur modet. — Tfunglpnt. Tung til lynnet, tungfint.
Vers. 16. folht i klädnm., Rätta bemärkelfen på folkot har jag ej
kunnat igenfinna, få vida icke dermed menas fölig, nedfölad, fmutfig.
- Ordet ofnygg fom Jag förut infört ger famma tanka, hvarföro jag
tillagt adje&ivnm häng and e, hvaraf bilden ej ftöres.
Vers. 16. Svimmel — et flags vildhafra fom när den ätes lkall
ver-ka yrfel och fömn. . j , • y
Vers. 21- DriJUg och kön — har jag öfverfatt med dét enda Ordet
fräck, hvilket väl pasfar på den perfon här befkrifves. Kön fvarar
el-jeft mot det tylka ordet Ktilm. — med myfande tnunne. Enligt latinen
regerar praepofitionen med på detta ftälle ablativus, och fubftantivum
mun är declineradt. Jag känner ej med fäkerhet om det varit et
gällande bruk. a t i tal och flcrift efter cafus ändra ordens ändelfer. I def.
ta poem förekommer det ofta, och bidrager huf-vudfakligen til verfen«
, välljud, kanlke. ej för den, fpm ovan vid fjnljya bruket, läfer verfen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
