Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man talar så ofta om den fattige, såsom ville man
behjerta hans öde; men det stadnar vanligtvis vid detta tal.
Det högsta man kommer till, är barmhertighet, d. v. s. man
finner skäligt att dela med sig af sitt öfverflöd åt den
som har intet, och man betänker icke dervid, att den
sålunda hulpne förblifver ohulpen, ty ingen blir egentligen
hulpen utan genom sig sjelf. Det enda rätta deremot är,
att hjelpa så att hvar och en kommer i tillfälle att hjelpa
sig sjelf. Aide toi, et Dieu t’aidera, säger ett ordspråk, af
djup betydelse, ty den, som hjelper sig sjelf, gör det icke
af egen kraft, utan af den högre, i honom inneboende,
gudakraften.
Denna gudakrafts symptomer äro arbete, arbetsamhet
och håg. Men dessa egenskaper, sjelfva mennisko-väsendets
egna kännetecken, kunna icke finnas hos sådana naturer,
hvilkas ställning i verlden icke lofvar någon verklig skörd
af deras ansträngningar; ingen menniska har håg, så snart
denna icke ledes af sannolikheten för en följd, svarande
emot bemödandet och hågen; denna sanning är så
obestridlig, att den gäller, antingen hågen skulle hafva till
föremål att anskaffa de första nödtorfterna för lifvets
uppehållelse, eller om den skulle gälla de högsta syftemål för den
förädlade menniskans vilja. I alla händelser fordras en
möjlighet för framgången, eljest mattas lusten, uteblir
bemödandet.
En sådan framgång ligger aldrig tydlig för den så
kallade fattige, eller såsom vi väl, med ett lånadt och allmänt
godkändt ord, kunde kalla proletären, d. v. s. hvar och en,
som, för sin tillvaro, är beroende af sin egen arbetsförmåga.
Hvad kalla vi det, som står såsom slutpunkt och
resultat framför hvarje enstaka bemödande? Vi kalla det
framtid. Ju längre framför sig menniskan vågar sträcka
sin blick, desto mera är hon säker om en framtid; den
vidgas i många och små grader, men slutligen öfver en
skarp gräns till en evighet af tillvaro redan genom
fortsättning inom menskligheten, en fortsättning af den
handling, hvaråt man under sin verksamhet bidragit att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
