Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litet historia - 1. Invandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INVANDRINGEN. ä
måhända var detta orsaken hvarför flere invandrare slogo
sig ned längre öster ut och uppsökte de stora skogar hvar-
på Dalarne var så rikt, ty redan 1626 funnos finnar i alla
de nordligaste och vestligaste socknarne i denna provins.
I Orsa socken vet man att finnar inflyttat redan ett år-
hundrade förut, eller 1526, men den talrikaste invandringen
torde skett vid början af Gustaf II Adolfs regering.
Under drottning Kristinas tid utbredde sig finnarne i
mellersta Sverige, och enstaka flockar inkommo från Fin-
land och drogo till Vermland. Sannolikt öfverskredo de
vid denna tid gränsen till Norge mer allmänt än förut.
De första finnarnes inflyttning till Sverige synes den
der bofasta befolkningen ej skänkt någon uppmärksamhet;
men snart beskyllde de finnarne för att göra dem förfång,
och klagade öfver att dessa slagit sig ned för nära bolby-
arne, att de höggo ned skogen till svedjor och förorsakade
brand i skogarne, som derigenom förstördes. Snart blef
denna klagan högljudd, och missnöjet med så väl finnarne
som svedjandet ökades.
Att svedjandet bedrefs med öfverhetens goda minne,
framgår af hertig Carls öppna bref till allmogen i Vermland
1587, deruti han anbefaller dem »att fälla och svedja så
mycken skogsmark, att i rättan tid om hösten derå kan ut-
sås en tunna råg».
Då nu äfven svenskarne anmanades att svedja och lärde
detta sätt att bruka jorden af finnarne, ansågo de sig som
undanträngda af de invandrande. Dertill bidrog äfven, att
en hel hop finnar slagit sig ned i bergslagen och dref kol-
ning och bergsbruk. Detta sågs med stor ovilja.
Allt efter som de sex friåren finnarne erhållit för sina
bebyggda och odlade torp tilländalupit, blefvo de skatte-
lagda, och sedan egde de dem enligt hertig Carls förord-
ning af 1582 »med rätt att dem i evärdliga tider behålla
och besitta».
Finnarnes jordbruk var i grunden svedjandet, tills de
hunnit odla upp jorden, och detta togs också i betraktande
vid skatteläggningen eller så, att de flesta finnar ansågos
besutna när deras hemman kunde uppskattas till en fjärde-
dels hemman eller mantal. Då en bonde behöfde ett helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
