Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litet historia - 2. Förföljelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SA LITET HISTORIA.
är, antingen afhända eller ock i lika måtto uppbränna, så att
de af brist på lifsmedel må begifva sig wr skogarne».
Likartade påbud utgingo åt många håll. Sålunda kan
ur det äldsta bevarade domboksprotokollet (af den 14 juli
1641) för Grythytte tingslag inhämtas, att bergmästaren
»tillsade allmogen om höga öfverhetens vilja och befallning,
att (för) alla finnar eller torpare, som intet hvarken bruka
bergsbruk eller åker och äng, utan fälla skog, skola deras
hus och råg uppbrännas».
Följden af dessa omenskliga befallningar blef, att depu-
tationer af finnar åter infunno sig 1 Stockholm och anförde
besvär öfver lidna oförrätter. Utskickade från Gränge i
Vestra bergslagen sade, att de med konung Gustaf IT Adolfs
och landshöfdingarnes tillstånd upptagit torp, som blifvit
skattlagda, samt derpå nedlagt stort arbete, och som de ej
fällt mera skog än hvad bebhöfligt varit till upptagande af
åker och äng, anhöllo de om skydd. Saken återförvisades
till landshöfdingens undersökning och dom. Resolutionen
härom slutar med en befallning, »att någon uppsikt och
inseende hafves med de kvarsittande, att de inte måge mer
skog hugga, än som de till sina nödiga hus behöfva eller
eljes hinna rödja till åker, äng och andra tillägor».
Antagligen härleder sig från samma tid en odaterad
böneskrift, börjande med orden: »Vij fatige skatskyldige
Finske Nation uthi Liusnärss Finnemark.» Finnarne vid
Ljusnärs kopparbruk berättade deri, att den gode herren
Christier Bonde för några år sedan för deras välförhållandes
skull och brukets förkofran tillåtit hvarje bonde att årligen
hugga ett fall om ett halft tunnlands vidd, men efter det
den nådiga- drottningen låtit stränga mandater mot stor
fallhuggning utgå, hade äfven de blifvit bötfälda för fem års
fall. Men dessa hade blifvit uppgifna dubbelt så stora som
de i verkligheten voro. Derför anhöllo de, nödstälda som
de dessutom voro genom stora skulder, om förskoning från
böterna. De slutade sin i de ödmjukaste ordalag affattade
skrifvelse med att tillönska Hennes Kungl. M:t all andlig
och lekamlig välmåga — något som de i sanning sjelfve
saknade.
EES SES
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
