Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litet historia - 6. Invandringsväg och bostäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INVANDRINGSVÄG OCH BOSTÄDER. BÅL
Dessa störhus återfinner man öfverallt i skogarne och
begagnas ännu allmänt af timmerafverkare, åtminstone i
Vermlands och Dalarnes skogar.
En tredje sort af invandrare voro de lösa eller »drefsen-
finnarne». Dessa ströko omkring på större landsträckor
och lefde nog längre tider utan fast bostad, lifnärande sig
endast af jagt och fiske samt tillfälliga arbeten så länge
sådana stodo dem öppna. Då detta förnekades dem genom
påbud och de förföljdes, lefde de för sig sjelfva i skogarne
och uppehöllo sig endast på sådana platser, der de ansågo
sig säkra, tills omständigheterna nödgade dem att byta om
plats. Dessa förföljda stackare sökte sig till gränsen; för-
följdes de i Sverige, gingo de öfver till Norge och tvärtom.
Att sådana icke offrade tid och arbete på bostaden, faller
af sig sjelf. De bodde i bergshålor, reste virke mot stenar
och släta, tvära bergväggar, och tillskapade sig en koja efter
hvad lokala omständigheter medgåfvo.
Så hade några finnar inrättat sig vid sjön Viggen i
Vermland bland några större stenar, der de öfverraskades
och nedgjordes af svenska bönder från Fryksände socken.
Sagan härom är väl bekant och förmäler, att dessa finnar
skulle röfvat boskap från bönderna, hvilka hämnats med
att instänga finnarne bland stenarna, uppstapla bränsle der-
omkring och derpå innebränna de olycklige. Stenarna kallas
ännu i dag »Röfvarstenarna».
Den bostad som mest begagnades af dessa skogsströfvare
var helt säkert en enkel koja, timrad endast ett par hvarf
högt med sluttande tak och långväggen eller ena sidan öppen.
Af den der liggande stockelden, lika lång som kojan, er-
hölls värme. Bädden, af granris och djurhudar, lades på
marken. Sådana kojor användas ännu och kallas af skogs-
befolkningen slogbodar, derför att de numera byggas och
begagnas vid aflägsna ängsmarker. Förutsatt att taket gjorts
med omsorg, och att det är droppfritt, reder man sig ganska bra
i dessa bodar, och under vintrarna, då man kan omgifva dem
med snövallar, behöfver man sällan frysa, äfven om kölden
är mycket sträng.
I och för fisket och äfven för jagten anlade sådana
skogsströfvare sina kojor utmed vattendragen, i motsats till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
