Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 1. Uppbrottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
dagsarbetet. Endast mor Mattu satt ännu uppe och lagade
småbarnens kläder, sedan hon väl betäckt dem med sin egen
tröja. Dagens mödor nedlade snart äfven henne på den hårda
bädden, och snart sof hon, sedan hon omslingrat sitt minsta
barn med sina trötta armar. I drömmarnes värld såg hon
framtiden ljus i det främmande landet, dit hennes hopp
drog henne. Endast eldens sprakande och en och annan
vargs tjut afbröt tystnaden i den mörka natten; men detta
kunde ej störa de med skogslifvet förtrogna menniskorna,
som sorglösa öfverlemnade sig åt hvilan.
Vid dagens inbrott vaknade Pecka och Anti, då de
funno Örjan och Hejki redan i fullt arbete med att för-
färdiga hvar sitt par skarbågar. Vid denna syn mulnade
deras anleten, emedan de visste hvad som förestod dem.
Ymnigt med snö hade fallit under natten, hvarför det var
nödigt, att ynglingarne gingo förut för att trampa upp väg
för den lastade kälken. De lifvades dock af mor Mattus
vänliga tilltal; — »kom och ät, gossar! Vällingen är varm;
den skall pigga upp er.»
Snart voro våra utvandrare på väg. Gossarne gingo, som
ämnadt var, förut sida vid sida och trampade med skarbå-
garnes tillhjelp upp en sorts väg, der kälken icke sjönk så
djupt ned i snön som den eljes skulle gjort. Efter ett par
timmars vandring kommo de ut på ett kärr, der Pecka
stannade och sträckte armen i riktning mot en i kärret ut-
skjutande furuskog. På topparna af furorna satt en hel
flock tjädrar. Männen stannade äfven, då Pecka frågade:
» Får jag använda bössan, morbror?» — »Nej! Jag vet ej,
om du duger att bruka den.> — »Åh, jag har ju med far
dragit omkring i skogarna två vintrar och skjutit många
djur jag. Låt mig gå, skall ni få se, att Pecka reder sig
bra i skogen.»
»Nå, försök då! Bössan får du ej begagna för fåglar;
den behöfs nog till större djur innan vi komma fram; dina
pilar duga bra för tjädrarna, som i denna snöfulla luft icke
äro skygga. Anti skall följa dig med bössan, ifall den behöfs;
läggen edra skarbågar på kälken och tagen skidorna på.
Se till att ni snart hinna upp oss, om ej förr, i kväll!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
