Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 1. Uppbrottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR
Hejki skyndade att afhämta hvad jägarne icke kunnat med-
föra af elgkroppen.
Den aftonen fingo alla äta sig mätta, ja öfvermätta,
och barnen fingo hvila på den tätt hårbevuxna elghuden.
Belåtenheten var allmän och gossarnes raskhet prisades
af mor Mattu. Med deras hjelp skulle de snart komma sig
till välstånd i det fjerran landet, der frid och ro herskade,
jorden var fruktbar och skogarna vimlade af villebråd.
»Är der också många björnar, moster?» frågade den
ifrige Pecka. — »Ja, det har jag hört att det skall vara,
men de äro farliga.> — »Åhl» svarade Pecka, »blott vi få
bössor, Anti och jag, skall ni få se.» — »Ja, blott ni kan
skaffa eder sådana; men det lär nog dröja,» trodde mor
Mattu. — »Åh,» svarade Anti, som var ett år äldre, fastän
kortare än Pecka, »vi skola göra oss bössor sjelfva när vi
få tid.»
Så fortforo de att tala och se framtiden i ljus.
Morgonen derpå skedde uppbrott. Snön var nu packad,
så att färden var lättare, och vid jultid hade utvandrarne
hunnit till närheten af Lappo. På ett ödehemman hade
de vågat slå sig ned, och här uppehöllo de sig någon tid
för att reparera sina tillhörigheter och förfärdiga några
träsaker, såsom slefvar, skedar m. m., hvilka de tänkte af-
yttra då de tågade genom bygden till kusten.
En vacker och klar vinterdag återfinna vi dem i när-
heten af Storkyro. De tågade nu fram på en väl banad
väg och kände sig helt lyckliga öfver den lätthet hvar-
med de färdades, med förvåning seende det stora landet,
med dess stora åkrar. Folk möttes här och der och bega-
pades af de vid menniskor ovana skogsborna. På af-
stånd märkte de en lång rad folk och hästar som kommo
emot dem. De sågo vapen glimma, och detta ingaf dem
fruktan. De stannade derför och voro villrådiga om de
skulle fly, men kommo dock öfverens om att det tjenade
till intet, ty ville de dem något ondt, kunde de med sina
hästar lätt hinna upp dem. De drogo sin kälke till sidan
om vägen och afvaktade oroligt hvad komma skulle. Två
karlar, som åkte i en släde, foro förbi, likaså sex å åtta
ryttare, och våra utvandrare kände sig redan bättre till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
