Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 2. Anti och Pecka på färd till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
för att skjuta sjöfågel, hvaraf Ålands skärgård ännu i dag
öfverflödar.
Ynglingarne skulle efter denna förändring känt sig
nöjda och belåtna, om icke deras längtan till sina anhöriga
och lifvet i skogarne varit så stark; ty trots deras erkänsla
mot herr Erik för hans välvilja mot dem, låg tanken att
komma öfver till Sverige och få återse de sina jemt för
dem. Det skulle nu varit dem lätt att rymma från sin ö
och åter till Finland, men öfver hafvet, till det efterlängtade
landet vågade de sig ej. De hoppades på bättre tillfälle,
och ett sådant yppade sig ock.
I medlet af juni blef herr Eriks trupp förlagd till Åland.
och kort derefter på flottan öfverförd till Sverige.
Midsommardagen 1598 ankrade flottan i Grönborgs hamn
i Roslagen, några mil norr om Stockholm. Nu uppstod i
den lilla hamnen en liflig rörelse af båtar, som från de
ankrade fartygen landsatte en del af krigsfolket, som slog
läger på stranden.
Herr Erik och hans folk fingo stanna kvar ombord och
i stillhet afvakta händelsernas gång. Snart ankom ock den
estniska flottan, och nu blef ännu mer lif och rörelse i ham-
nen. Båtar fulla med krigsfolk kommo och gingo, och
gossarne lifvades af krigslust. Man afvaktade blott konungens
ankomst för att angripa hertigen.
Ett par dagar derefter lade en snällseglande slup till
vid herr Eriks fartyg, och med den for han söderut för att
spama efter konungen och hans flotta. Återigen förgingo
några dagar, då bud kom, att ynglingarne med lilla skepps-
båten, jagtgevär, ammunition, proviant och hunden skulle
möta herr Erik på en uppgifven holme, dit budbäraren skulle-
visa vägen, då han i sin båt seglade söderut.
Med glädje rustade ynglingarne sig som befaldt var och
medtogo äfven sina lansar, och med gladt mod seglade de
ut åt de inre skären, styrande troget efter den förut löpande-
båten. I skymningen hunno de den bestämda holmen, och
budbäraren utvisade en liten vik, der de voro skyddade i
alla väder och der båten låg dold för förbifarandes blickar.
Der kände sig våra ynglingar lyckliga att åter befinna
sig i skogen, ty skeppslif, haf och folkskaror äro icke i skogs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
