Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 4. Landsmän påträffas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
Skogarne vimlade af fågel och alla små vattendrag voro
fulla af fisk, hvaraf bäckforellerna voro de lättast åtkomliga.
Icke förty längtade de starkt efter sina anförvandter, och
deras dagliga önskan var att träffa på folk af sin stam.
Så hade de en dag sträfvat sig uppför en långsträckt
höjd, från hvars topp de förgäfves sökt någon utsigt, och
de höllo på att stiga utför, då skogen plötsligt glesnade
och de hörde en barnröst ängsligt ropa: »Autaka, Autaka!
susi tule.> (Hjelp, hjelp! Vargen kommer!) Med de gladaste
känslor hastade ynglingarne ditåt och funno en halfvuxen
ficka jemte en femårig gosse uppklättrade på en sten och
Racki bredvid dem. Barnen togo hunden för en varg
och syntes förskräckta. Gossarnes närvaro och ord lugnade
dem, och på deras fråga sade de, att deras pörte låg helt
nära; de ville följa dem dit.
Helt hastigt framträdde på sveden en med bössa och
yxa beväpnad karl. Det var barnens far, som hört flickans
rop och skyndat till deras hjelp. Då han såg gossarne
och barnen, stannade han och betraktade dem med mönst-
rande blickar. De meddelade honom genast i få ord, huru
de kommit dit för att söka de sina och sporde, om han hade
sig bekant, att några utvandrare anländt till orten. Nej,
han hade ej träffat någon af sina grannar den sommaren,
men det bodde många finnar vester om honom; måhända
visste de, om de eftersporde bade visat sig på trakten. »Ni
kunna följa mig och hvila eder hos oss. Här vid Pecka-
fallet hos Daniel Pojlan höra vi icke mycket från verlden
och hafva långt till grannar.»
Daniel var en groft bygd och axelbred medelålders
man. Han och hans hustru hade slagit sig ner här på ett
ödehemman, endast bestående af ett gammalt fall, Pecka-
fallet, så benämdt efter den finne, som haft första sveden
här, men öfvergifvit den. I femton år hade Damiel bott
här, men först detta år kunnat skaffa sig en ko. Nu voro
han och gumman hans sysselsatta med att uppföra en
ladugård.
Daniels gumma, mor Lissu, tog vänligt emot gossarne
och bad dem stanna tills de vore uthvilade. På aftonen
talades om Örjan, mor Mattu och deras sällskap. De gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
