Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 4. Landsmän påträffas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
har jag fällor, som vi skola laga om, ty bäfverskinnen äro
begärliga; dem vill öfverheten gärna hafva. Och nu gå vi
tysta, gossar ; fågel bry vi oss ej om att skjuta i dag; vi skola
hålla oss utmed myrmarkerna för att söka spår. Åh!» sade
han, »här ha vi ett! Det är storfar som gått fram här för
några dagar sedan; låt Racki vädra i spåren!»
Pecka visade hunden björnspåren, men denna visade dock
intet intresse för dem: de voro för gamla. »Vi träffa nog
på dem längre fram,» spådde fader Daniel; men innan detta
inträffade, hade de kommit in i en trakt af skogen der
elgarne betat länge, och marken var full af spår. Nu visade
Racki sig intresserad och liflig. »Skola vi släppa honom?»
sporde Pecka. — »Nej, det är sent på dagen, och jag vill
se till huru spåren ligga nere i dalen och utmed elfven. Vi
få skynda på, så vi få den saken klar och veta, huru vi
skola börja i morgon.»
Så satte sig jägarne i gång, den ene efter den andre,
med en för finnarne egen, drifvande och ljudlös gång, ty
ljudet af stegen dämpas af de mjuka, fuktiga skor af näfver
som finnen allmänt begagnar så länge marken är fri från
snö. Solen stod vid trädtopparne då de nådde elfven.
Sedan de pustat ut öfverenskoms, att Anti med hunden
skulle stanna och tillreda nattlägret. Pecka skulle gå uppåt
och Daniel ned efter elfven för att utspana, om elgarne
hade sina vägar eller vexlar öfver den, ty vid sådana ställen
skulle vaktposter utsättas följande morgon, då man ämnade
släppa hunden och låta honom drifva djuren till skyttarne.
Alla brunno af ifver att väl utföra hvar sina uppgifter.
Antis nödeld brann klar då de spanande jägarne nästan
samtidigt inträffade vid nattlägret. Pecka hade haft lyckan
att påträffa en liten flock rådjur då de nedkommo till
elfven för att dricka, och ett af dem medförde han nu. Vid
åsynen af rådjuret spred sig ett belåtet leende öfver hans
kamraters anleten, och Daniel lofvade deraf koka en soppa,
hvartill gossarne förut icke smakat maken. Pecka berättade
att han sett två ställen, der elgarne hade vägar öfver elfven,
samt flere af bäfrarne afskurna träd. »Jag var säker om,
att du skulle få se detta,» sade Daniel, »ty det är ej mer
än en timmes väg härifrån de hafva sina hus, och dit skola
ESSER
Mg TNA
NESS
Men nn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
