Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 7. Mårdfångst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÅRDFÅNGST. 83
hålet ; sticker mården ut hufvudet, så skjut kvickt.> Der-
med tog han yxan och slog några hårda slag på stammen,
och riktigt, der tittade mården ut, men drog lika hastigt
in hufvudet igen.
Det gick för fort för Pecka: han hann icke skjuta, utan
stod der helt snopen. >»Nu var du för sen, Pecka,» sade
Daniel, och Anti skrattade rätt godt. »Vi få försöka en
gång till.» Litet fnurrig, bad nu Pecka Anti skjuta mården.
Ja, det skulle nog gå. »Slå på, Daniel!» sade Anti, och vid
första slag var mårdhufvudet framme igen, men drog sig
så raskt tillbaka, att ej heller Anti hann skjuta, utan stod
der lika lång i amnsigtet som Pecka nyss förut. Det blef
muntert en stund, då Daniel sade, att det vore bäst, om de
siktade på hålet båda två och läte skotten gå då mården
visade sig. Ja, nu skulle gossarne ej försumma sig. Daniel
trummade och slog på trädstammen, men ingen mård visade
sig. De anade faran och höllo sig dolda: i furan ansågo de
sig säkra.
Förtrogen med mårdens vanor, började nu Daniel hugga
ned furan, under det han anmanade gossarne att passa väl på,
om mården visade sig. Efter några hugg befanns det, att
furan äfven vid roten var rutten, hvarför Daniel slutade
hugga och i stället upptog sitt eldstål med flinta och fnöske.
Vid stålets slag mot flintan flögo gnistorna lätt, och snart
förkunnade litet rök, att fnösket fattat eld. Nu hopmakades
mjölfint pulver af den ruttnade trädstammen, och deruti
inlades det antända fnösket, hvarvid träpulvret antändes
och en tjock rök inträngde i furan. Äfven Daniel fattade
sin bössa, och alla tre jägarne bevakade hålet der mården
visat sig. Snart utträngde äfven der rök, och kort derefter
visade sig mården, då ett skott small och mården föll till-
baka.
»Fort till yxorna, gossar! HFuran måste falla innan
elden hunnit upp och skadat mårdens skinn.» Gossarne
höggo med ifver, en på hvardera sidan om trädet. Snart
darrade det, och efter några ytterligare hugg föll det med
ett brak värdigt en hundraårig jätte. »Kasta in snö i furan
och sök släcka elden,» ropade Daniel, under det han sprang
fram utmed den fallna furan och betäckte det gamla hack-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
