Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 10. Ödebygget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
och nu var det stora fartyget däckadt. Arbetet var snart
slut, och man tänkte förhoppningsfullt på den blidare års-
tiden, då man skulle komma öfver det stora vattnet. Den
lille gossen blef ej bättre, och detta oroade modern. Nu
hade våren framskridit så, att löfvet började spricka ut.
Fartyget låg färdigt på vattnet, och dermed blefvo Örjan
och Hejki utan arbete. Krigsfolk ankom i större och min.
dre flockar för att tagas ombord på fartygen. Det blef lif
och rörelse i Korsholm. Landtfolk och kustboar ankommo:
för att afyttra de små förråd af matvaror de kunde und-
vara. Våra utvandrare, vana som de voro vid ensamheten
i skogarne, kände sig oroliga och sökte oupphörligt lägenhet
att komma öfver till det efterlängtade Sverige; men ännu
vågade ingen tänka på en sådan färd, ty hafvet var fullt
af drifis. Efter mycket sökande och många frågor påträf-
fade de ändtligen en skärkarl, som ämnade sig öfver till
svenska landet för laxfiske, då den dertill lämpliga tiden
inföll. Han lofvade medtaga familjen mot det att Örjan
och Hejki hjelpte honom fiska ett par veckor efter fram-
komsten. Då de gingo in derpå, ville fiskaren att de skulle
följa med honom strax, så att han slapp segla åter till
Korsholm för att hemta dem. Detta förslag antogs bered-
villigt, och efter en dags färd på sjön voro våra utvandrare
inhysta i fiskarens koja längst ute i skären.
Under det Örjan och Hejki sysslade med sjöfågelfångst
och fiske dog den lille sjuke gossen. Mattus sorg var, som
vanligt hos allmogekvinnor, icke högljudd. Sedan hon jor-
dat sin lille son, trifdes hon dock ej inne i stugan, utan
följde karlarne på deras jagt och fiske, bärande sitt yngsta
barn på ryggen. I arbetet sökte hon tröst och lindring i
sorgen.
Småningom blefvo dagarne varmare, hafvet isfritt, och
nu börjades rustningen för färden. Karlarne hade nu samlat
en hel del fågel och fisk och saltat och torkat den senare.
Båda delarne skulle nog komma dem till godo under van-
dringen genom skogarne. Fiskarens utrustning tog ej lång
tid. Med tillhjelp af östanvinden förde båten snart säll-
skapet öfver hafvet och in i laxelfven. Med glädje satte
våra utvandrare sin fot på den svenska jorden, som nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
