Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 17. Insnöade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INSNÖADE. 10T
och så kappades man om att komma dit. »Här bakom den
stora stenen taga vi skydd,» föreslog Pecka, och så skyn-
dade gossarne ditåt, men före dem Racki. Han störtade in
i en liten öppning mellan stenen och snödrifvan, och der
började han sakta gnissla och gräfva.
Vid åsynen häraf grepo ynglingarne fastare om sina
bössor och närmade sig. Af Racki sågs numera ingenting,
endast den yrande snön tillkännagaf, att der fans lif. Så
hördes ett sakta kvidande, och ut kom Racki med en ihjäl-
biten hare. Båda våra jägare hade trott att en björn gömde
sig bakom stenen. Vid åsynen af haren brusto de båda ut
i skratt. »Ja, det var en ståtlig björn,» sade Anti; »men
i alla fall betyder det lycka att få en hare utan skott och
besvär, och detta fjäll döper jag till Harfjället.>» — Och så
heter det ännu den dag som är. |
Ynglingarne kastade sig ned i den mjuka snödrifvan
och flåsade ut efter den ansträngande marschen uppför
fjället. De voro just sysselsatta att beskåda sin hare och
berömma Racki för hans fina lukt, då plötsligt deras ögon
föllo på en flock vargar, hvilka, i likhet med gossarne, upp-
kommit på fjälltoppen ett stycke ifrån dem och nu stodo
i afvaktande ställning, för att se, hvaråt ledaren skulle
föra dem. Denne uppfångade en vindfläkt och upptäckte
ögonblicket derpå ynglingarne. Han såg ståtlig ut, den
gamle vargen, då han fixerade gossarne, begrundande om
han skulle anfalla eller fly.
Den saken afgjorde dock ynglingarne. Pecka hviskade:
»Tag du den stora, Anti! Jag tar den der som är honom
närmast.» Och på en gång flögo deras kulor mot målen.
De hade träffat väl. Båda vargarna föllo döda ned på snön.
Med detsamma ropade Pecka: »Bort med bössan och säcken,
och efter de andra!» Täflande med vinden i hastighet,
löpte våra finnar efter vargarne utför fjället. I början
af jagten, eller så länge snön var jämförelsevis fastare,
skulle ej ens en skarpsynt betraktare kunnat säga, om skid-
löparne eller vargarne kommo fortast fram. Men så snart
vargarne kommit närmare skogskanten, der snön var dju-
pare och mer hopdrifven, syntes tydligt, att de skidlöpande
jägarne skulle vinna seger. Så skedde ock, ty just som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
