Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 18. Finngubben i Granberget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
SA
de äldre Kajlands hade hon intet hört. Nog hade hon hört,
att finnar kommit öfver det året, men de hade icke kom-
mit till Granberget, utan gått längre söderut. För öfrigt
hade hon icke varit borta på något annat ställe. Det vore
bäst de stannade der de voro tills de gamla kommo hem.
Tiden för deras hemkomst visste hon icke, men då unga
karlar kunde taga sig fram i skogen, skulle nog de gamla
också kunna göra det.
Sedan ynglingarne beslutit sig för att afvakta hus-
bondfolkets återkomst, eldade deras unga värdinna upp bad-
stugan och bjöd dem taga sig ett bad. Ett finnbad tillgår
på det sätt, att sedan stenarne i ugnen blifvit heta, vatten
slås på dem. Den deraf bildade ångan stiger upp mot ta-
ket och vidare längre ned, tills de rundt omkring väggarna
löpande britserna inhöljas i den heta ångan. På britsen
befinner sig den badande insvept i ångan. Snart är han
varm och börjar svettas och pusta, och så frågar han eller
hon: »tål du mer?» — »Ja.»> Så en skopa vatten till på
stenarne, och ångan blir allt hetare. För att kunna andas
har man en i kallt vatten doppad duk för munnen.
Då den badande icke uthärdar hettan längre, hoppar
han från britsen ned i ett kar fyldt med friskt vatten
eller, ännu vanligare, springer ut och tumlar sig i snön,
och så i all hast upp på britsen igen, der den heta ångan
snart ger honom ett ymnigt svettbad till. Man upprepar
samma manöver så länge man tål. Efter ett sådant bad,
hvilket finnen anser som den högsta njutning, känner han
sig lifvad och uppfriskad.
Ett par dagar hade de vistats hos den gästfria flickan
då hennes föräldrar och deras följe, en son med sin unga
hustru, anlände. De fingo genast del af gossarnes ärende
och öden. Om deras anhöriga visste de intet. De vore
förvissade om att de icke gått öfver skogarne i närheten,
och då de icke visat sig vid Malmberget och icke heller
längre norrut i Klarelfs-dalen, måste de ha slagit ned sina
bopålar längre österut i Dalarnes skogsmarker. Der borde
de söka dem; men innan dess skulle de stanna en tid hos
dem. Snön var nu så djup, att det vore tid att företaga
en jagt efter elgarne, hvartill de önskade ynglingarnes bi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
