Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 18. Finngubben i Granberget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
Det blef en både lång och besvärlig marsch, innan fin-
narne vid midnatt nådde Granberget. Allt hade dock, på
några kullerbyttor när, gått väl, och man njöt öfvermåttan
af en gryta »motti» (näfgröt) och stekt björnfläsk.
Under måltiden talade man icke mycket, men sedan
den gamle finnen tändt sin pipa, sade han, att det vore
bäst de unga karlarne lade sig en stund, ty han hade lust
att vara vid elgkropparna då det dagades, — i fall de or-
kade, tillade han litet försmädligt. Då ingen svarade; blåste
han ut den lysande pertstickan och lade sig sjelf. Pipans
snarkande och en och annan ljusglimt gåfvo dock tillkänna
att gubben vakade.
Hvilan blef heller icke lång. Karlarne väcktes och om-
bådos se om sina vapen, och de två unga kvinnorna till-
sades att medfölja för att hemta kött. Två kälkar togos
med, och så drog hela sällskapet ut i vinternatten och in
i djupa skogen. Man följde de förut upptrampade spåren.
Färden gick nu fort, så att ynglingarne sågo sig om efter
kvinnorna. De voro dock tätt efter dem: flickorna skötte
sina skidor lika bra som karlarne.
Då man anlände i närheten af elgkropparna, gjordes
halt, och gubben gick för att undersöka, om terrängen vore
fri. Han kom snart tillbaka och bad de andra gå fram
och lasta kälkarna och tillaga bördor åt sig. Sjelf ville han
jemte Pecka hålla vakt. I soluppgången voro finnarne på
hemväg. Allt hade aflupit lyckligt, och en hel del»af elg-
köttet var nedgräfdt i snön.
Man kom i den belåtnaste stämning. Man hade gjort
en lycklig jagt; ty om’ svenskarne än under dagens lopp
återvände med förstärkning och borttoge resten af köttet,
hade man i alla fall redan ett betydande förråd deraf i
säkert förvar.
Då man sedan återvände till jagtplatsen, besannades
finngubbens aning. Svenskarne hade ganska riktigt bort-
tagit hvad som fans kvar af elgkropparne, och äfven en del
af det i snön gömda köttet. De yngre finnarne yrkade på
att man skulle sätta efter tjufvarne och återtaga sin egen-
dom; men gamlefar sade, att man fick nöja sig med hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
