Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 19. Renfjället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
ned åt elfven. Denna väg följde de och stötte snart i en
brant sluttning på en häst med släde och hölass. Lasset
låg kullstjälpt, och under det en till utseendet liflös ung
dalkarl. Lasset var stort och tungt, men icke förty lycka-
des de raska och starka finnarne lyfta upp det. Då karlen
blef fri, reste man upp honom och fann, att han ännu an-
dades. TI all hast gjorde Anti upp eld. Af höet tillreddes
en bädd, och så började Pecka varsamt gnida den sanslöse
med snö. Länge voro hans bemödanden utan verkan; man
märkte dock, att han andades något fortare, och så ökades
brasan. De tänkte aflassa höet och lägga karlen på släden,
för att köra honom nedåt dalen, i förhoppning att hästen
skulle visa dem vägen till hans hem. ;
Just som man var färdig härmed, öppnade han ögonen,
reste sig upp och hostade ut några blodlefrar. Derefter föll
han tillbaka på bädden och låg stilla. Anti räckte honom
en snöboll, och då han på ögonen såg att den okände ville
hafva den, höll han den för munnen på honom. Då karlen
öppnade munnen, stack Anti små snösmulor deri, hvilka
begärligt nedsväljdes. Då Pecka såg detta, satte han pan-
nan på elden, smälte snö och gaf honom att dricka så
mycket vatten han ville. Sedan ynglingarne lagt honom
på bädden, framhviskade han ett svagt tack och pekade på
sina fötter. Strumpor och skor voro inom ett ögonblick
afdragna, och ynglingarne märkte nu, att fötterna voro för-
frusna. De gnedo dem derför genast med snö och hade
den glädjen att se dem efter ett par timmar aterfå färg
och värme.
De frågade honom nu, om de skulle lägga honom på
släden och köra honom till hans hem. Ett friskt och gladt
ja! besvarade denna fråga. Man lade honom varsamt på
en underbädd af hö; derpå aftogo ynglingarne sina tröjor
och lade dem på honom och så ytterligare hö, hvarpå man
snörde tillhopa alltsammans med de vid släden fästa tågen.
Hästen spändes för, och så körde de sakta nedåt elfven. Der
mötte de en äldre bonde, som genast sporde ynglingarne
hvad som tilldragit sig, då de körde hans häst.
När den gamle hört hvad som händt, sade han sig ha
anat något sådant då hans son dröjt så länge; han hade derför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
