Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 19. Renfjället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RENFJÄLLET. 145
och skrämde dem. Med lifvet fick han dock plikta för sin
dumhet att lägga sig uti min jagt.> — »Jaså,» sade Anti,
»vi få saledes ingen renstek i kväll! Nå trösta dig, Pecka!
Sätt dig ned: jag har två tjädrar i grytan. Hit, gossar!
Här är ingen fattig. Kom!»
Då Per följande morgon lemnade dem, tog han löfte
af dem, att de, så snart de behöfde hans bistånd, skulle be-
söka hans hem, och kände de sig ensamma, vore de väl-
komna att tillbringa någon tid hos honom. Det var natur-
ligt att finnarne skulle känna sig rörda af Pers ord. De
skulle icke förgäta hvad han redan gjort för dem. Dermed
skildes de, och de båda ynglingarne voro nu åter lemnade
åt sig sjelfva.
Det första de nu gjorde var att söka skaffa sig en bo-
stad för den närmaste tiden. Härtill valdes en öfver berg-
sidan utskjutande klipphäll, hvilken lemnade ett fast och
vattentätt tak; två sidoväggar upptimrades; den tredje sidan
lemnades .öppen för stockelden. Då snön bortskaffats och
golfvet, som äfven tjenade till säng, betäckts med friskt
granris, tyckte sig våra skogsströfvare hafva ett bekvämt
och trefligt litet hem. Sina saker förvarade de, efter fin-
narnes vana, icke i huset eller boden, utan gömde dem i
ihåliga träd och klipphålor, der ingen under deras från-
varo kunde finna dem.
Då de på kvällen rådgjorde om sina utsikter för fram-
tiden, yttrade Pecka, att renarne icke vore lätta att åtkom-
ma; men blott de kunde få en, visste han ett sätt att få
fere. Anti trodde de skulle kunna jaga ned dem från
fjällen. Komme de i lös snö, skulle de nog kunna uppjagas
likaväl som elgarne. Man fick väl se när man jagat dem,
huru detta kunde gå. Att börja med borde man söka skjuta
några fåglar, för att icke tära för mycket på mjölet.
Första turen gjorde de dock upp på det höga fjället
för att se sig om och spana efter renar. En hop sådana
upptäckte de också. Flocken gick och betade i en djup
dal, der det ännu fans något skog. Ynglingarne beslöto
genast söka komma dem inom håll. Anti skulle stanna
tills han såg Pecka uppe på det andra fjället; då skulle
han från dalens nedre ända närma sig renarne och drifva
G. Schröder. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
