Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 19. Renfjället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
Anti! Jag hatar de der rofgiriga bestarne.» »Huj! Ja,
derom vill jag vara med,» och så skyndade våra jägare till
kojan. »Ned med dig, Racki! Stilla! Du får ej följa med,»
sade Pecka, och så skyndade de upp på fjälltoppen igen.
Vargarne voro nära uppe på fjället då ynglingarne,
iklädda sina renskinn, på alla fyra visade sig der, under
det de sökte göra sig så bemärkta som möjligt af vargarne.
Dessa tycktes dock icke se dem, förrän 1 ett nu den gamle
vargen som gick i spetsen för skocken hastigt kastade sig
ned och började krypa. De andra gjorde på samma sätt;
men komna ned i en sänka sågos de hastigt skingra sig
och göra en kringgående rörelse. Ett kväfdt skratt från
Pecka besvarades af Anti. :
De gingo alltjemt framåt, allt emellanåt stannande och
låtsande beta. Af vargarne sågs blott här och der en skymt,
då de flyttade sig mellan de stenar som betäckte dem. »Var
beredd, Anti,» hviskade Pecka; »de äro snart öfver oss.»
Knappast var ordet utsagdt, förrän vargarpe, liksom på
kommando, rusade emot de förmenta renarne. Men då reste
sig dessa plötsligt. Vargarne höllo in i språnget, men åkte
framåt på den glatta is som betäckte fjället. På en gång
dundrade två skott, och två af de närmaste vargarne föllo
vrålande till marken.
»Hurra, Peckal» ropade Anti; »den gången voro vi
listigare än skyttarne i Karelen. Den konsten ska vi icke
glömma att begagna oss af i framtiden. Det var rätt åt
eder, ni glupande ulfvar, som bergat er pels hela vintern;
men ni har väl icke mött några finnar förr. Hej, Pecka!
Af den här vargens hufvud vill jag göra en mössa åt far;
du får göra en åt Hejki.»
»’Tag din varg nu, så tar jag min, och låt oss återvända
hem. Det lider på dagen, solen blir varm och snön lös.
Låt oss gå.»
Vid sin återkomst till kojan helsades de med höga morr-
ningar af Racki, som med resta hår kom emot dem. Han
tyckte lika litet om vargarne som hans husbönder, men
lugnade sig då han såg vargarne ligga liflösa i snön,
SRS UU
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
