Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 23. Bogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOGEN. 181
>»Kanske du vill vända, Anti?» sade Pecka helt allvar-
ligt. Härpå blef intet svar, men Anti gaf skidorna en så-
dan fart, att han rände om sina följeslagare, och sedan gick
det i ilmarsch framåt hela dagen.
Vid nattelden var Anti sig lik. Man ordade mer om
trakten än om björnen, och under det man åt sade han till
Pecka, att han ej ämnade återvända hem förrän snön gick
af, eller han hade huden af den folkilskna björnen på
ryggen.
Vid sin framkomst till Gräsmarken blefvo våra jägare
väl undfägnade, och efter en dags hvila begaf man sig till
skogs. Vid affärden voro många skyttar tillstädes, men blott
två följde våra jägare. De skulle uppvisa holmringen och
bära jägarnes saker. Så kom man fram och följde ringen
en bit. Denna gick nära kanten af ett tätt bevuxet och
snöfyldt snår. Der lossnade vidjan på Antis ena skida,
hvadan han stannade för att laga den, under det Pecka
och de andra finnarne fortsatte framåt, vissa om att Anti
snart skulle upphinna dem. Några minuter hade de fram-
gått då de hörde Anti ropa, gorma och väsnas och strax
derpå björnens rytande. Ögonblickligen afkopplades hun-
darne, hvilkas ilskna skall snart åtföljdes af björnens vrå-
lande. Pecka var några ögonblick derefter vid stridsplatsen,
och der fann han Anti liggande djupt ned i snön med an-
sigtet vändt nedåt, och ofvanpå honom björnen. Ena hun-
den satt hopkrupen och sårad en bit derifrån, och den andre
stod på afstånd och skällde förtvifladt. Pecka skickade
ögonblickligen sin kula i det kolossala djurets bröst och
det med den följd, att björnen med öppen käft och ett
ursinnigt vrålande störtade på honom.
Björnen fann Pecka beredd. Han mottogs af en spjut-
stöt så kraftig, att han vacklade, och nu började en strid
på lif och död, värdig skogarnes konung.
Pecka kände sina krafter börja aftaga, då han plötsligt
fick hjelp från det håll han minst väntat: Anti stod bred-
vid honom och gaf björnen det ena spjutstynget efter det
andra, under det han stundom skrattade, stundom öfveröste
björnen med skällsord. Detta blef för mycket för björnen;
han föll med ett brak för ett sista styng af Peckas spjut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
