Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 28. Striden vid Viggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN VID VIGGEN. 203
Det dröjde icke länge förrän dalbybönderna visade sig,
kort efter att den andre spejaren ankommit till gården.
En gammal gumma, som icke velat lemna sitt pörte, sade
honom hvar männen befunno sig, hvarpå han uppsökte dem.
Vid gårdarne var ingen att se.
Öfver sveden och slätten kommo bönderna i oordnade
hopar. De voro högljudda nog och pratade om att nu
skulle finnarne få värma sig. Den gamla gumman stod,
antingen af enfald eller nyfikenhet, kvar och såg på den
antågande bondhopen. »Tag hit vatten, käring!» sade en
af de första, men då gumman icke förstod hvad han sade,
fattade han tag i hennes stripiga hår, drog henne till källan
och tvang henne vinda upp vatten. Sedan fere af bön-
derna stillat sin törst, tillfrågades gumman hvar karlarne
voro. Hon kunde lika litet besvara denna fråga, hvarför
en af bönderna sparkade till henne så att hon föll ned på
marken, och vid det hon reste sig, klöf han hennes hufvud
med en yxa. En svag smäll, ett litet rökmoln, och den
mordlystne bonden föll öfver sitt offer. Nu uppgaf bond-
hopen ett förskräckligt hämdeskri och störtade deråt de
sågo röken, men vägen spärrades af den framryckande ho-
pen af finnar, som sköto, dolda bakom uthuslängan.
»Hvad viljen I?» ropade en man på svenska. »Det
skall du blifva varse vid, du usle finne,» och dermed stör-
tade hela bondhopen mot finnarne. Med framräckta spjut
och höjda yxor stodo finnarne fasta. Vid detta motstånd
stannade bondhopen ett ögonblick. Något sådant hade de
ej väntat sig, och nu föll det ena skottet efter det andra,
den ena pilen efter den andra, utan att bönderna med sä-
kerhet visste hvarifrån. »Åter åt!» (tillbaka) ropade anfö-
raren, »tag skydd och bruka bössorna;» och dermed skyn-
dade bönderna bakom husen. Då de vände sig om voro
finnarne försvunna.
På länge hvarken såg eller hörde man något som afbröt
tystnaden. Man skulle trott trakten öde.
Bönderna stodo skyddade af stugan på den sidan hvar-
ifrån de kommit; der vidtog den öppna och släta marken.
Mellan stugan och skogen fans intet skydd för finnarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
