Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 32. Striden på Bysjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN På BYSJÖN. 245
hade så väl dolt spåren efter honom, att spanandet varit
förgäfves. :
Wappu hade varit mer än vanligt elak sedan hon kom
hem, och af Holmsjöfinnen hade hon fått stryk derför att
hon låtit sina kor afbeta hans slogmark. Bud hade hon
sändt Anti. att det vore bäst hon köpte Örjan Kajlands
gård, eller Antis och Peckas del. Penningarne skulle hon
gifva Matts. Grills hade länge varit sjuklig, och Wappu
ställde och styrde med gården och allt.
En dag ville Pecka gå ned till Träskog för att träffa
Matts. Anti ville veta, om det var något särskildt han
ville honom, eljes komme Matts snart till Kymmen emedan
han med Anti uppgjort en jagttur så fort skaren blef stark.
Jo, Pecka ville sända Matts till Norge för att köpa honom
litet af hvarje.
»Behöfs ej, Pecka; du kan få låna min häst och fara
sjelf, eller ock far jag,» sade Anti; »du får jaga tillsammans
med Matts.»
Det förslaget var godt. Pecka gjorde bref och paket
i ordning, och detta skulle Anti lemna köpmannen, så skulle
han nog få de varor Pecka behöfde. Dermed for Anti
åstad, utan att fråga Pecka hvad handelsmannen och han
hade sinsemellan som Anti inte visste af.
Några dagar derefter anlände Matts från Träskog.
Anti hade varit inne hos honom och nämnt om att Pecka
var hemma och väntade på Matts. Matts hade sökt få Anti
att vända om, ty från Norge hade sports, att man rustade
för att då våren kom angripa svenskarne. Var detta sant,
blefve kanske Anti kvarhållen i Norge. Man ville icke
tro detta, men oroande var det i alla fall. Lissu deremot
tyckte karlarne gjorde sig oro i onödan och sade: »Icke
låter Anti taga sig af norrmännen; nej då, det duga de ej
till; dessutom ha ju norrmännen och finnarne ingenting
obytt med hvarandra, Anti kommer nog hem.»
Och sannspådd blef Lissu, ty tidigt en morgon kom
Anti åkande på skidor. Han var trött och sliten, det syn-
tes, och knappast hade han hunnit inom dörren förrän han
ropade: »Upp, Pecka! Norrmännen äro öfver oss! Ja, ja,»
sade han derpå gladlynt, då han såg Pecka springa upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
