Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 32. Striden på Bysjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
La.
STRIDEN PÅ BYSJÖN. 247
spände ifrån hästen och gick bort och tog mig hö i stallet;
men det var göra nog att få något. Då tänkte jag, att bara
hästen får äta litet, skall ni få se hvart Anti tar vägen.
»Så åt jag sjelf ute och såg att det kom mera folk, och
gick af och an; några af mitt följe såg jag ej till. Och så
passade jag på och satte mig upp på hästen och red till-
baka, och ingen af dem jag mötte brydde sig om mig.
Släden min stod kvar på samma ställe der jag lemnat den,
och då spände jag för hästen och tog så norrut efter några
skogsvägar; och hur jag krånglade och letade mig fram
kom jag till Bogen. Der lemnade jag häst och lass till
Hejki, som kommer hit med allt då hästen hvilat några
dagar, och på Hejkis skidor kom jag hem som ni ser.»
»Ja, du är välkommen, Anti; lägg dig nu och hvila!»
sade Pecka, »få vi språkas vid mer då du hvilat ut.»
Innan Anti hunnit vakna kom Matts i Träskog med
bud, att alla finnar så fort ske kunde skulle samlas vid Eda
kyrka, ty nu var ofrid efter hela gränsen. Danskar och
norrmän komme tågande i otaliga hopar. Alla vore be-
kymrade, och kvinnorna flydde undan. Bönderna hölle på
att rusta och både, att finnarne skulle skynda att sluta sig
till dem.
Så for Matts vidare, och fere finnar kommo som skulle
ha sina bössor upprustade af Anti. Han kom upp och begaf
sig genast till smedjan, i det han meddelade sina vänner,
att ännu på en tre, fyra dagar kunde norrmännen icke
hinna fram till Eda. Så kom en hop östfinnar tågande och
ville Pecka skulle följa dem. Nej, Pecka ville gå norr ut
till sina grannar, ifall norrmän komme öfver skogarne den
vägen. »Nej, Pecka, du måste gå med oss; vi vilja icke
mista dig. Du skall bli vår förman, och dig vilja vi lyda.
Du får ingalunda gå ifrån oss, ty komma norrmännen hit
upp i skogen, kan du veta att svenskarne ej hjelpa oss,
utan vi få försvara oss sjelfva eller gå under. Nej, Pecka,
du måste bli hos oss.»
Så kom Anti och sade, att Pecka ej finge lemna dem,
och att han hade ingenting hemma att göra. »Jo,» sade
Pecka, »det har jag; men lika godt, jag vill gå med eder,
om jag kan få något bud hem till Nila.» Ja, det var ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
