Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 32. Striden på Bysjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
Fram på natten var finnarnes andel i ismuren och va-
ken färdig, och samtidigt uppblossade otaliga eldar inne i
skogen, vid hvilka finnarne kunde hvila och förpläga sig.
Matts i Träskog, som var i böndernas flock midt på sjön,
uppsökte der Pecka och Anti, och så talades de vid, att de
väl skulle understödja hvarandra i striden. »Vi bönder
hafva för få bössor; vi gå nog under vi,» trodde Matts.
»Åh nej, Matts,» sade Pecka, »jag tog ej min mur längre
än att jag kan hjelpa dig med några finnar, om jag ser det
behöfs. Stån kvar ni! Norrmän och danskar komma aldrig
öfver vaken. Och komma de öfver, slå ni ihjäl dem innan
de komma öfver muren. Jag är säker derpå, så ingen oro
för den saken, Matts! Nu sofva vi. Hejki och hans slägt,
Mangskogsfinnarne, hålla vakt, och det är folk som duger.>
Redan en stund före dagningen hörde man dunder och
gny från den dansk-norska hären. Det lät som en aflägsen
åska. Finnarne började röra på sig och se oroliga ut. »Äten
stadigt, karlar, ty det är ej säkert att vi få någon middag
i dag. Vi bli nog tvungna att jaga norrmännen öfver grän-
sen, innan vi slippa.» — »Tror du det går den vägen,
Pecka?» -— »Ja, och sedan få vi nog arbete med att släpa
hit alla de saker som norrmännen måste lemna till oss.»
»Ja, det skall nog gå. Uj, pojkar, hvad vi skola ge
norrmännen för en dans!
Vid solens uppgång ryckte danska hären ned på By-
sjöns is, der den utvecklade sig i stort antal. Pecka, som
stod vid stranden, ropade, att finnarne ännu kunde sitta
kvar vid eldarne tills svenskarne ryckt ut på isen. När
detta skett, ropade han att finnarne kunde komma. De
borde genast krypa utmed muren, ty det vore onödigt att
fienden fick se dem. »Fort fram hvar och en till sin glugg!»
Raskt utfördes den manövern, och nu fingo finnarne
se fiendens stora antal. Men det var för sent att draga sig
undan. Hvar man låg på sin post, och så gick Pecka lugn
och reslig utefter skyttelinien och tillsåg, att gevären voro
i ordning.
Nu dundrade det från vestra sidan, och der kom en
stor skara ryttare med kaptenen i spetsen. De stannade
under berget vid östra stranden. Då kaptenen kom fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
