Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 32. Striden på Bysjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
flanken!» I blinken voro finnarne inne i skogen, och så
sprängde ryttarne förbi, då i detsamma hela bondeflocken
vid vestra sidan började fly. Kaptenen störtade dit så fort
hästen kunde föra honom, och nu började äfven knektarne
vika för den i antal öfverlägsne fienden. Det lyckades icke
kapten Lorentz att få folket att hålla stånd, ty han föll,
träffad af en kula i axeln. Mörkret föll hastigt på, och
danskarne drogo sig tillbaka, som man trodde i följd af
ryttarskarans anfall.
Pecka stod länge stilla med sina finnar, under väntan
på något bud från kaptenen. Slutligen ankom Matts i Trä-
skog jemte en hop af sina grannar. Han berättade, att
kapten Lorentz var fallen, och att så väl knektar som bön-
der dragit sig söder ut, hvart visste han icke; men att dan-
skarne gått tillbaka åt samma håll hvarifrån de kommit,
hade han sjelf sett. Han hade uppsökt finnarne för att
rådgöra med dem om hvad de skulle göra. »Att börja med
draga vi oss en bit in i skogen och lägra oss der,» blef
Peckas svar. »I morgon vilja vi se hvad vidare kan vara
att göra. Kom med oss, Matts, med dina män. Vi ha intet
att frukta af danskarne här, der snön är så djup. De ega
icke skidor, och vi finnar hafva icke slitit värre 1 dag än
att vi kunna vaka.»
Så drog skaran upp på berget, der den återfann Anti.
Han och hans män voro vid godt humör. De hade jagat
bort en hel hop fiender och endast fått två af de sina obe-
tydligt sårade. I detta afseende hade det gått sämre för
Pecka: han hade flere sårade och ett par döda. Matts sade,
att af bönderna vore många fallna och af knektarne ännu flere.
Långt före dager voro Pecka, Matts och Anti ute och
spanade. Vid muren och vestra sjöstranden lågo liken af
de fallne kvar, men hvarken af svenskar eller danskar sågs
en skymt: trakten var öde. Söder ut hördes dock ett afläg-
set sorl, hvilket föranledde våra spejare att dölja sig i sko-
gen. Det kom närmare, nu hördes tydligt trampet af
hästar, och snart blefvo ryttare synliga. De igenkändes af
finnarne som svenska. Pecka anropade dem. Det var be-
kanta sedan föregående dag. De helsade finnarne med akt-
ning. Finnarne voro den enda trupp som stannat och ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
