Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försöka. Men nu får det väl vara; måhända vi träffas fram-
deles, om vi slå oss till någon tid här i skogen.»
Som Matti förutsagt, blef det regn, ett tätt duggregn
som fäster vid kläderna och så småningom genomtränger det
tätaste tyg. Också voro våra skogsströfvare genomsura då
de följande morgon vaknade. Nattelden hade ej förmått
torka dem, så tätt hade regnet fallet. »Jag önskar vi finna
rätt på torpet,» sade Pavo, »ty detta regn synes mig bli
långvarigt, då regntjockan står så nära marken och in
mellan träden.»
»Det blir ej godt att finna rätt nu,» trodde Moilainen,
»då vi ej se mer än ett bösshåll från oss. Vi få nog bli i
skogen tills det blir klart väder igen, och mig gör det det-
samma,» tillade han, »men låt oss gå.»
I vanlig ordning, med Pavo som vägvisare, tågade våra
skogsmän framåt. Framför dem luffade långsamt Tispa och
Ketto, hvilka nu, genomvåta som de voro, sågo helt ynkliga
ut. När man kommit in i en tät ungskog blef dock plöts-
ligt lif i hundarna. Under ett högljudt skall rusade de
framåt, och omedelbart därpå hördes först ett par flåsanden,
sedan ett rytande så groft och ilsket, att marken tycktes
skälfva och det gaf genljud i åsarna.
På ögonblicket rycktes gevären ur hölstren, och skyt-
tarna stodo i en linie. »Björnen!» hviskade Matti, under det
hans ögon blixtrade och sökte genomtränga det täta snåret.
Då lät ett ännu ljudligare rytande höra sig. »Det är den
rätta,» hviskade Moilainen. »Det hörs på rösten, att det
är den vi sågo spåren efter i går.»
Björnen hade föraktat att taga till fiykten då hundarna
angrepo honom. Han stod stilla och parerade med sina ofant-
liga ramar de anfall hundarna riktade mot honom, emel-
lanåt själf görande korta språng till anfall, hvarvid han
nedslog och krossade de omgifvande ungträden samt stötte
till något gröfre träd, hvars krona då ruskade barren af sig.
Pavo hade genast han såg kamraterna i bredd med sig
stå med bössorna färdiga fält sin, i all hast bortskakat fäng-
krutet och påslagit nytt samt gifvit kamraterna tecken att
göra detsamma. Men Moilainen svarade endast med att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
