Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lagt den lösslitna hufvudsvålen till rätta på ett mycket
händigt sätt, kastade han sin mössa till Matti och ropade
igen: »Vatten!> Nu vägrade Matti ej längre, utan upptog
mössan och raglade åstad, slängande hit och dit mellan
buskarna.
»Stackars Matti!» sade Pavo. »Du har nog blifvit bårdt
klämd, du; men det har en öfvergång, då du ej är sämre
än att du kan gå, gudskelof!»
Då Matti sent omsider återkom med vatten satte Pavo
Moilainen upp och sökte få honom att dricka. Strax lyc-
kades det icke; men snart drack han vattnet begärligt, och
sedan Pavo med den våta mössan torkat hans ansikte, slog
ban upp ögonen och frågade häftigt hvad de ville honom
och hvarför de klämde och tryckte så på hans hufvud. »Blir
snart bättre,» svarade Pavo. »Matti, sätt dig här och håll
uti Moilainen! Örkar du det?» — »Å ja,» hvarpå han
satte sig bredvid Moilainen och höll honom upprätt. Pavo
skyndade nu bort, men återkom snart med ett fång björklaf.
Han formade därat en mössa eller kalott, lade den öfver
Moilainens hufvud och fuktade den med vatten.
Moilainen började snart tala och var nu fullt redig. Han
kom ihåg allt som passerat och gladde sig storligen åt björ-
nens fall, prisade Pavos mästerskott, men ondgjordes på sig
själf som icke följt Pavos råd och sett om sin bössa.
Den dagen hade Pavo fullt bestyr med att göra i ord-
ning ett läger för sina illa medfarna kamrater och att tlå
den stora björnen. I mörkningen var dock allt färdigt, och
sedan Pavo fått kamraterna ned på den friska granrisbädden
och nattelden brann klar, kom äfven han till ro efter da-
gens sinnesskakningar och arbete. Visserligen blef haus
sömn under natten emellanåt störd, men mot morgonen sofvo
de sjuka lugut, och då de vid fullt dagsljus vaknade kände
de sig bättre.
Moilainen förklarade sig vara bra nog, Hufvudsvålen
trodde han skulle gro fast och vara bra innan kvällen, och
Matti sade, sedan han rest sig och ruskat på kroppen, att
den vore öm och stel, men han kunde göra hvad han ville
utom att gå; därtill vore lederna allt för styfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
