Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knifvar skulle slipas och allt rustas väl i ordning för de
väntandes mottagande.
För folk som ingenting ha att göra och ej förmå göra
hvad de vilja, blir tiden gärna oändligt lång. Så blef ock
fallet för våra finnar när tillrustningarna voro fullbordade.
Med glädje hälsades därför Pavo och finngubben väl-
komna då de efter fem dagars bortovaro återkommo från
bygden med ko åt gumman och mjöl till gemensamt behof.
Matti var nu fullt återställd och hade redan i sällskap
med gumman företagit en fisketur till den stora sjön samt
därunder upptäckt en från norr kommande stor flod. Dit
ville han nu och fiska. Gubben upplyste honom om att
den älfven kom från en annan rätt stor sjö, där det fanns
mycken fisk af alla slag. Den vore ej heller långt aflägsen.
och däråt rådde gubben Matti att gå.
Moilainen sade sig äfven ha lust för en sådan tur, ty
nu kände han sig god därtill. Visst var han ännu skallig,
ty gumman hade genast vid hans ankomst afklippt allt hans
hår, men han trodde ej fiskarna skulle sky honom därför.
Pavo förklarade sig ämna hvila ett par dagar.
Andra dagen på aftonen satt Pavo ensam utanför stu-
gan, och vid hans sida låg, som vanligt, Tispa. Gubben
och gumman sysslade inne i pörtet. Pavos tankar irrade
vida omkring, men stannade slutligen vid den stora skogen
där Matti och han hade rätt att bygga och bo.
Plötsligt hoppade Tispa upp och visade tecken till oro.
Strax därefter satte hon nosen mot marken, blottade sina
tänder och lät höra ett doft morrande. Pavo förstod henne
väl och kastade sig blixtsnabbt inom pörtets dörr, hvilken
han raskt tillbommade, yttrande till sitt värdfolk: »Vi få
ovälkommet främmande.» Därpå ryckte han ned bössan
från taksparrarna, tillsköt de tjocka brädluckorna för pör-
tets gluggar och stack in bösspipan i titthålet.
Gubben fattade sin yxa och ställde sig vid andra gluggen,
hviskande till gumman att lägga sig på golfvet.
»Ser ni något?» frågade hon med dämpad röst sedan
hon lagt sig och krupit under bänken.
»De komma,» svarade gubben. »Gud hjälpe oss, det
är samma ena!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
