Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Moilainens högljudda glädje förundrade nu icke våra
finnar, hvilka väl kände till sagan om det valbundna trädet,
och då Moilainen i sin förtjusning öfver det inbillade fyndet
genast ville hem till de norra skogarna och sina där bo-
satta stamförvanter, för att visa och pröfva det underbara
trädets egenskaper, voro Pavo och Matti genast färdiga att
följa honom. Vid ankomsten till svenskbygden profvade
Moilainen genast sitt underbara fynd och blef där så upp-
tagen, att de unga finnarna måste lämna honom där.
I Mattis återuppbyggda hem hälsades de med jubel,
och mor Lissu prisade högt freden, som återförl dem hem
och gifvit dem alla lugn och trygghet åter.
makt och återkommo till sina föräldrar. Pet valbundna trädets lycklige
tinnare begåfvades dessulom med vishet och andra stora förmögenheter.
Ägaren af ett valbundet träd ansågs af finnarna ända in i senaste tid
som en af lyckan ovanligt gynnad människa. Och samma föreställning
härskade äfven bland svenska skogsbor. Ett valbundet träd ansågs som
en familjeklenod, gick i arf inom släkten och finns nog änuu bland de
troende. Jag har under tysthetslöfte fått skåda ett sådant underträd.
Mig föreföll det som en af trädets egna grenar blifvit nedböjd och sedan
hopvuxit med stammen. Dock vill jag icke med bestämdhet säga detta,
ty jag räknade den gången icke många lefnadsår.
——————————
15. I väster skog.
Efter Krabbefejden fingo gränsborna frid i tretton år,
och mycket hade under den tiden förändrats. Finnarna voro
icke så okända af svenskarna som förr. De hade förökats
och med dem finntorpens antal. Det var numera icke ovan-
ligt att finnar köpte land af de svenska bönderna eller arren-
derade sådant mot viss årsskatt till bonden.
Men trots freden, blef beröringen mellan svenskar och
tinnar ej heller nu stor. Man lefde i frid, men undvek hvar-
andra, och sällan ingicks giftermål mellan medlemmar af
båda folken. Skedde det undantagsvis, var det finnar som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
