Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var Pavo som skjutit. Han hade upptäckt en lång rad af
danskar, som den ene efter den andre kröpo i skydd af några
låga videbuskar, alldeles invid vattnet. Deras mening var
tydlig. De tänkte där kringgå stenmuren och falla sven-
skarna i ryggen. Pang, pang! small det äfven för Moilainen
och västfinnen, med den verkan att de framkrypande dan-
skarna för ett ögonblick lågo stilla. Men så — pang! igen
från Pavo, och med detsamma en hel salva från danskarna,
som upptäckt hvarifrån skotten kommo.
Kaptenen, som af skotten varskotts om danskarnas plan
att kringgå honom, lät några af sitt folk sända några kulor
mot danskarna nere vid stranden, och samtidigt läto äfven fin-
narna böra af sig. Seende sig upptäckta, drogo sig dan-
skarna tillbaka. Men knappt fri från denna fara, måste
kaptenen försvara sig mot ett nytt angrepp, och denna gång
i sin front.
Under tiden hade striden på västra sidan vid det branta
bergets fot varit mycket liflig. Skott och stridslarm, jämmer
och fröjderop hade aflöst hvarandra, och man kunde nu höra,
att svenskarna drogo sig tillbaka äfven de. Så skallade ett
dundrande fröjderop. De af kaptenens bönder som rott
öfver älfven hade slutit sig till de vid bergsfoten stående
skyttarna och drifvit fienden tillbaka.
»Det går bra där borta vid bergsfoten,» sade Moilainen
under det han gräfde i jordhögen för att finna de af dan-
skarna sända kulorna; »men kaptenen är illa däran.» — »Vi
måste till honom,» sade Pavo och ropade till dem som vak-
tade båtarna.
Denna gång åtlyddes Pavos kallelse. Man såg, hur en
man sköt ut en båt och kom öfver älfven, samt strax därpå
hur en båt till sköts ut. »Ej!» sade västfinnen, »vi få hjälp,»
och utför backarna kom i fyrsprång ett dussin skyttar af
dem som afslagit anfallet vid bergsfoten.
Finnarna skyndade emot dem, och raskt roddes de alla
öfver älfven, där de i skydd af den stupande stranden snart
voro sida vid sida med de af kaptenens skyttar som lågo
bakom stenmuren.
Svenskarnas eld blef nu, till danskarnas förundran,
mycket jämnare, manfallet bland dem själfva ökades stund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
