Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orrmännen för fångarna ville gifva två kor, två kvigor
och två stutar. FHEuodast Pavo var kvar på mötesplatsen. De
andra af sitt manskap jämte fångarna hade han undangömt
i små grupper här och där i marken, fruktande försåt.
Pavo rådde Hikkonen att gå in på anbudet, om ut
växlingen kunde ske hastigt och så att finnarna kunde vara
fullt trygga. Hikkonen sade sig vilja göra så. Kreaturen
skulle drifvas ut på den lilla myren vid bergfoten och lös-
släppas så snart fångarna visade sig på andra sidan. Hikko-
nen skulle då drifva kreaturen till den sida där finnarna
stodo, under det fångarna gingo framåt under bevakning af
finnarnas bössor. Så snart fångarna hunnit midten af my-
ren skulle de stanna tills Kraggen blifvit lössläppt och vi-
sade sig:
Hikkonen tycktes väl ha utfört sin sak, och då Pavo
frågade honom, om han trodde norrmännen hade någon
falskhet i sinnet, svarade han att finnarnas bössor satt sådan
skräck i dem, att han trodde de ej vågade. Allt gick också
efter aftal. Det syntes som man varit belåten med bytet
på båda sidor. Vid nattelden hade man tid att tala därom,
och finnarna tyckte, att deras ersättning för besväret ändå
icke varit så dålig. Kreaturen räknade man ej på, ty dem
skulle ägarna återfå, om de kunde anträffas, men de två
bössorna man tagit hade den tiden ett icke obetydligt
värde.
Då finnarna återkommo till Helgeboda var kaptenen
marschfärdig och hann blott tacka dem för god vilja och
bedja dem fortfarande hålla god vakt.
Sannolikt hade Vibe fått befallning att med sitt folk
och sina ströfkårer sluta sig till Gyldenlöwe och tåga mot
söder, där hufvudanfallet skulle utföras, ty under hela hösten
och förvintern syntes inga fiender till hvarken vid skansen
eller norr om den utmed Värmlandsgränsen.
Efter någon tid fick ock en stor del af allmogen gå
till sina hem, bland dem äfven finnarna, alla dock med an-
maning att hålla sig färdiga att vid första kallelse vända
åter.
——————————
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
