Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans sorglöshet eller hans trötthet. Sedan han intagit ett
stadigt mål lade han sig att sofva och vaknade icke förr än
i mörkningen. Han sysslade först inne i stugan och tände
efter mörkrets inbrott elden, vid hvilken han sedan slog sig
ned med pipan i munnen.
Så hade han suttit en stond och tänkte lägga sig för
natten, men gick först ut för att hämta ved. Därute blef
han stående och stirrade ned åt älfven, en lång rad af svor-
domar undslapp honom. Hastigt fattade han den lilla spänt-
vedsyxan och gick nedåt älfven: han hade upptäckt den i
mörkret klart lysande elden från Pavos och Jossis brandjärn.
Ingen behöfde säga Hämäläinen hvad meningen med eld.
skenet var: det visste han redan vid första anblicken. Att
någon vågade fiska i hans älf, i hans forsar och på hans
område, väckte hans raseri, och i hastigt mod sprang han
ned till älfven för att se hvilka de djärfva männen voro.
Dold bakom en utskjutande klippa, stod han darrande
af vrede och hämndlust, och betraktade fiskarena. Den som
stod närmast elden eller i ljuset och skötte ljustret kände
han ej, och den som stod i flottens andra ände kunde han
icke fullkomligt tydligt se. Därför stannade han tills flotten
kom närmare, hvilket han af strömmens riktning kunde se,
och då han såg Jossi hugga laxen alldeles bredvid sig, blef
han ursinnig och kastade yxan. Hämndlusten hade besegrat
klokheten! Genast efter kastet ångrade han sig, men, då
han tydligt sett, att de båda männen endast hade en bössa,
men ingen hund, ansåg han dem icke särdeles farliga. Lika-
fullt aktade ban sig för att lämna något spår efter sig, utan
klättrade som en ekorre på de liggande trädstammarna i
det täta vindfället tills han uppnådde sin koja igen, nu för-
bannande sin obetänksamhet och sin förlust af yxan. Skogs-
mannen utan yxa och knif är i ett betänkligt läge.
Hur Hämäläinen tillbragte sin natt, är ej spordt, men
säkerligen kände han sig någorlunda trygg, då han stannade
i kojan, ty att spåra honom öfver vindfället ansåg han
omöjligt äfven vid dagsljus; sådant kunde endast lyckas med
en god hunds tillhjälp, och fiskarena hade ej någon sådan.
Hämäläinen tänkte först begifva sig bort från trakten
vid dagens inbrott, men vid närmare eftertanke beslöt han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
