Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ord, och hennes andra: »nuo får jag gå hem.» — » Är du så glad
däråt. Kerstin?» frågade Gretti, som själf kände sig så inner-
ligen glad åt att vara heuwma och icke kunde fatta att något
tretligare ställe fanns än just hennes hem. »Ja, jag är så
glad, att jag bara vill gråta.» sade Kerstin. »Här i skogen
är ju så ödsligt och tomt, och inte en enda människa har
jag sett utom Per, och icke många dagar har ban varit
bemma heller. Gud vare lof ni kom hem! Nu går jag.
Jag längtar så, och önskar jag kunde flyga.»
Per skrattade öfverljudt och sade, att till den otrefliga
bygden med sina leriga vägar och stora slätter komme hon
väl tids nog. Dit ville han ej, om de ock gåtve honom
aldrig det; men se alla jäntor, de vore då tokiga! Att vara
i skogen och just här på näset vid den stora sjön och längta
till bygden, det vore då för tokigt! »Ja, den tösen är då
bindgalen,» sade han skrattande.
Pavo och Gretti kunde ej annat än le åt sina unga
tjänare, ty hvar och en tyckte sitt hem vara bäst, och så är
väl ännu i dag, Skogsbon älskar skogen och vattnen, slätt-
bon sina åkrar och byar.
Husbondfolkets och tjänarnas samtal slutade med en fråga
af Gretti: »Ha ni något att gifva oss till mat?. — »Uhuj,
ja.» sade Per, »här finns göpkött* och fågel i mängd.» —
»Och här finns smör, bröd, gröt, mjölk, ntom torkadt kött,»
sade Kerstin, »allt färdigt om en stund. och därtill rof-
välling.» * Lodjurskött.
Äfven nu log husbondfolket, ty äfven där kom i dagen
brad skogsbon och bygdefolket mest älskade.
Du får väl logna dig ett par dagar till, Kerstin, innan
du beger dig hem. Per skall följa dig, så går du ej vilse,
och ett par dagar till kan du väl stanna, eller hur?»
»Ja, nu sedan ni kom hem har min längtan gifvit
sig, men ensamt med Per är här så långsamt så, Jag har
för det mesta varit ensam under dagarna och ibland om nät-
terna, och den där odygden har jämt varit borta.»
»Nu spinner du ragg, Kerstin! Var jag inte inne hela
den dagen Skillingmarksfinnen var bär?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
