Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lämnats hemma, och nu satt han helt lugn på en snödrifva
och vädrade åt alla håll. Men snart kom han i fyrsprång
emot sin husbonde. Det var alltså ingen fiende som kommit
till gården, därom var man förvissad då Bokko visade sig
alldeles lugn, och mannens bössa stod bredvid skidorna in-
stucken i snödrifvan där Bokko haft sin vaktpost.
De satte skidorna mot pörtväggen. Vid det ljud som
däraf uppstod tittade Gretti ut och hälsade dem välkomna
hem, ty hon hade främmande. »Det är Skillingmarksfin-
nen,: sade Per: »jag känner igen bössan hans.»
Och så var det. På bänken vid muren satt en man af
ungefär samma ålder som Pavo, och då denne kom in häl-
sade de hvarandra som gamla bekanta, ty det var samma
finne Pavo och Moilainen öfverraskat i skogen den natt de
vandrade från skansen till Helgeboda och som sedermera
slagits med norrmännen samt fått loford af kapten Spak.
Han hade då gått med bud från Hemming Stjernholtz till
Spak och strax efter stridens slut återvändt. Mannen var
ej känd hvarken af kaptenen eller finnarna, och ingen hade
haft tid att under pågående strid fråga honom om vare sig
det ena eller det andra.
Var mannen obekant för finnarna i Östmarken och om-
kring Kymmen, var ban desto mer bekant i sin hemort, ty
han var den mest ansedde och lycklige af alla jägare i orten.
den ihärdigaste skogslöpare samt »Hemmingens» högra hand
då det var fråga om att taga reda på hvad fienden hade
för sig eller hvar han fanns, Holmtjärns Jo eller Jon kal-
lades han af alla, och sagan känner honom ej heller under
annat namn. »Jo» och stundom »Björn-Jo vid Holmtjärnet»
äro ock namn som de gifvit honom, Också sade han: »Jag
vet, att du heter Pavo Makkran. Mig kalla de Jo, och det
är bra hafva ett svenskt namn jämte sitt finska, och det lär
väl ock du ha, fastän jag ej hört det af dig. Svenskarna
veta dock om, att här i trakten bor en man som de kalla
Mattis Skytten, och det är nog ingen annan de mena med
det än dig, och det är ock bra,» sade han. »En gång förut
har jag velat träffa dig för en sak som nu är slut; men
nu har jag gått hit för att rådas med dig, efter du är, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
