Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt armen din?» — »Ingen fara med armen,» sade Moilainen.
»Jag är blott litet stel, men det går snart öfver. Väl jag
fann dig hemma och att allt står väl till här, och Matti
är här! Ja, vi få nog att tala om. Tiderna äro dåliga norr
på skogarna. och i bygden är sämre; men här är ingen
brist, ser jag, Gud vare lof! Det vari en lycklig stund du
kom åt Västerskogen, Pavo.»
»Nu fram med ärendet ditt, Moilainen!» sade Pavo då
piporna voro tända.
»Jo, det är långväga ifrån det! Jag kommer från bror
din vid Kymmen, där jag varit någon tid, och dit kom
Nilas och Karnas pojke och frågade efter dig, Pavo. Han
hade hälsningar att du skyndsamt skalle komma upp till
Matts. Det är oro uppe i skogarna, och allt manfolk är
ute vid gränstrakten; men där är ingen som duger att
hålla ordning på dem. Alla ropa på dig, så pojken sa’
det vore bäst du kom så fort du kunde. Då pojken hade
svårt för att finna hit och jag i alla fall tänkte mig gå
häråt, så gick jag. Äfven från finnarna norr på skogen och
dem uppe i Östmarken har jag hälsningar till dig. Många
känna dig, och andra ha hört talas om dig och veta, att
du följt Pekka i många år. De vilja alla att du kommer
uppöfver. De vilja ha någon att rådas med i denna svåra
tid.»
»Det är ingen god tid här heller, Moilainen, och det
har sina betänkligheter att lämna hus och hem nu, ty sven-
skarna veta af mitt nybygge, och flera ha redan varit här
för att söka hjälp. Få de icke, så bota de.»
»Så långt har det ännu icke gått där norr ut, och nöden
bland svenskarna är där ej så stor, och icke blir den det.
beller i år. Det är icke heller för nöden finnarna frukta:
det är för norrmännen och våra egna. Ty skall gränsbe-
vakningen bli så sträng som den nu är till våren och som-
maren, kunna de ej hinna hvarken så eller skörda, och huru
går det sedan? Någon bot måste rådas!»
»Den boten heter freden, Moilainen, och vid den kunna
vi ej göra något. Men jag vill gärna gå uppöfver skogen
och göra hvad jag kan. Det kommer dock att bero på dig.»
— »På mig?» — »Vill du stanna här och freda mitt hem ?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
