Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redan förut drifvit till socknen och till sin raske vän Anders,
som ännu lyckats bevara sitt hem oskadadt.
I dagningen hade våra finnar just nått upp på en höjd
och genombröto som bäst ett snår då Pavo, som hela tiden
gått förut, hastigt kom emot dem och höjde handen. Alla
stannade. Lämna kälken och kom fram, Jo och Matti!»
hviskade han och kastade hastigt om skidorna. »Gå ensam
fram, du Jol»
Jo var snart åter. »Det är som du tänker, Pavo, en
spejare som står däruppe och väntar på dagsljuset. Från
fläcken där han står ser han öfver hela Köladalen och långt
bort öfver sjön till inemot skansen.» -— »Tror du han är
ensam?» — »Vi måste följas åt omkring denna brända ås
och söka finna hans spår.»
Några minuter därefter voro de vid spåret. »Ensam!»
sade Jo. »Ensam där på kullen, men kamrater finns nog i
närheten. Stå stilla och var på er vakt! Jag går fram till
stenen där och skjuter ned honom.» — »Nej, Jo! Intet
skott! Kom ihåg de dina! Vi fånga honom, och hinna vi
sedan dit där han står, kunna Matti och jag hålla kamra-
terna hans på afstånd tills du hinner undan med kälke
och allt.»
»Bra, Pavo! Du är snälltänkt, ty han skall komma i
sina skidspår tillbaka då han sett hvad han vill. Närmare
bygden vågar han sig ej.» — »Bral!» sade äfven Matti och
lät höra ett tyst skratt under det han kröp bakom en stor
fura.
Betäckta af buskar och träd, stodo Pavo och Jo på hvar
sin sida af skidspåret, som här stod så rent, att äfven det
mest vana öga ej kunde märka att någon var i närheten.
Spejaren stod länge nog, så länge att det blifvit ljus
dag. Men då hade han ock sett hvad han ville, och krigs-
folk hade han sett vid hvar gård i trakten. Då svängde
han om sina skidor och kom i ilande fart utför kullen och
in bland träden. Men här föll han hufvudstupa med händer
och bössa framför sig djupt ned i snön alldeles vid Pavos
och Jos fötter. »Där ligger du mjukt,» sade Matti, som
blixtsnabbt skjutit fram sina skidor öfver den löpande spe-
jarens och nu stod öfver honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
