Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är likadant, och på flera ställen vi passerade då vi reste där-
ifrån och hit var än värre. Nej, bry dig icke därom! Så-
dant för kriget med sig. Folket kan ej vara utan eld, hvar-
ken de våra eller fienden, därför taga de hvad bränsle som
finns, det må nu vara hus eller annat, ved måste de ha.
Det är ej för dem som för oss i skogen, där ved finns hvar
vi komma. Ett elände är kriget likafullt: men låt oss raska
på, så vi komma ur bygden.»
Vid nästa rast sade Matti: »Här skall du få något som
jag länge ämnat dig,» och därvid gaf han Pavo en ryttar-
pistol och visade med detsamma ännu en dylik. »De där
fann jagt söndertrasade hos grefven, som ansåg dem icke
vidare kunna repareras hvarför jag bad få dem, och nu ser
du jag fått dem så godt som nya, och med dem kan man
skjuta en karl på tjugo steg.» — »Tack, Matti! Men icke
tror jag vi komma att bruka dem.» — »Hvem vet! Här
får du mer,» sade han och räckte Pavo ett läderfodral.
»Stoppa pistolen in där och häng den på din lifrem bredvid
knifven, så har du två skott i stället för ett!s — »Ja, åter
tack!» sade Pavo, då han gjort som Matti sade. »Det käns
tryggt att ha den där.»
Man var nu öfver midvintern, snön låg djup. och ju
längre mot norr och öster våra skogsströfvare hunno, dess
fastare blef den och dess lättare gingo skidorna. Redan på
andra dagens kväll voro finnarna vid Fryksände där de träf-
fade fänriken.
Sedan denne läst kommendantens bref bad han dem vara
välkomna till honom nästa morgon, då han ville råda med
Pavo; nu måste han ut.
Innan Pavo och Matti gått in till sin förman hade
de fått veta att fänriken blott hade en mindre styrka att
förfoga öfver. Det var med allmogens hjälp han skulle
visa bort norrmännen, om de komme antågande.
Detsamma sade fänriken Pavo då han inställde sig;
men det skulle nog gå, sade han. »Det är långt mellan
gränsen och Fryksände, en hel dagsmarsch och mer, så jag
hinner nog få ihop bönderna. På mina spejare beror dock
mycket eller nästan allt, ty svika dessa eller söla på vägen,
kan det gå oss illa, liksom om småtrupper smyga sig förbi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
