Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snart kommo dock andra bud som förkunnade, att fienden
vändt om och nu i stora massor tågade mot Värmlands syd-
västra gräns. Nu blef lifligare vid skansen. Man boppades,
att fienden skulle tåga den mest begagnade vägen till Norge
eller genom Eda. Belastade med byte som de voro, skulle
de plundrande hoparna icke kunna smyga sig genom sko-
garna; nu skulle de bli synliga. Man hoppades att de skulle
få återlämna största delen af sitt röfvade gods. Hvar man
rustade sig till striden, hvilken nu icke borde låta vänta
på sig.
Men hur det var gingo dagarna och ingen fiende syntes
till. Då kom en natt Jo, svettig och anfådd, och berättade»
att en hop ryttare anfallit Hajoms skans, där »Hemmingen»
slagits med dem hela föregående dag. Nu vore Jo här för
att skaffa hjälp, ty själf hade ban sett ännu en trupp andra
ryttare rida däråt. Mot sådan öfvermakt kunde »Hemmingen»
ej värja sig. Jos berättelse spreds bastigt bland Skansens
besättning, och så natt det var kommo alla man på benen.
Lika hastigt blef kunnigt, att kommendanten skulle ut-
sända en undsättningskår af både ryttare och fotfolk. Fri-
villiga skulle anmäla sig, hette det, och snart visade sig
kommendanten själf jämte det öfriga befälet och bekräftade
ryktets sanning.
Inom en timme efter Jos ankomst aftågade en trupp af
både ryttare och fotfolk, med de fyra finnarna som före-
gångare och spejare. Den väg truppen hade att färdas var
hela två mil lång och litet därtill; men ännu var man
icke öfver midnatt och hoppades hinna öfverraska den trupp
Jo sett aftonen förut, innan den börjat striden vid skansen.
Så var meningen. Kommendanten satt själf till häst utan-
för skansen då truppen aftågade. Till finnarna sade han:
»Vi lita på er. Skynda förut, varen pålitliga och snabba
som hittills! Gifve Gud eder lycka!»
Ingen kände bättre än finnarna vägar och stigar i den
trakten, och så väl och tyst förde de truppen förbi Köla,
att ingen där vaknade eller hade minsta aning om att där
framtågade en så pass stor mängd folk och hästar. Och så
gick det framåt tills man skymtade spiran af Jernskogs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
