Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut hufvudet. Ett sista adjö! Ehuru jag ingenting hörde för
:’vagnsbullret, visste jag, att hon sade: »var rädd om dig!»
Två minuter derefter var jag vid Studentens port. Der
var han ej sjelf, men husets trotjenarinna, gamla Lovisa,
stod der bredvid kappsäck, nattsäck m. m. och ulstern på
armen. Hon såg ej glad ut, men det blef bättre då jag
komplimenterade hennes morgonfriska utseende. »Hör,» sade
hon och drog mig intill sig och hviskade: »när kommer
patronerna hem?»
»Hvarför vill hon veta det?»
»Jo, jag vill.»
Anande att Studenten ej sagt något derom, svarade jag
förtroligt: »Då det kommer snö, så vi ej kunna jaga längre.»
Nu tappade Lovisa ulstern. »Icke förr.» — »Ja,» sade
hon, »det tror jag ej; men sådana äro karlarne. Man kan
då aldrig få veta något redigt af dem.» Nu var hon icke
blid längre. Så hörde jag någon komma utför trappan
släpande på något. Jag vände mig om: det var portvakten.
»Hvad har du der?» — »Lådan.» — » Hvad för en låda?»
— »Matsäckslådan,» sade Lovisa. Den var både stor och
tung. Vi måste hjelpas åt för att få upp den till kusken;
mer kunde han ej rymma; resten af sakerna måste vi lägga
inuti vagnen. Så såg jag på klockan: det var knappt om
tid. »»Upp och skynda på patron, Lovisa!» — »Nej, han
kommer nog.» — »Vi komma för sent till tåget.»
Lyckligtvis kom patronen i det samma. Drog Lovisa
ned mungiporna, drog Studenten upp dem i stället: han var
blid som morgonsolen en vårdag. »Jagten går!» sade han,
och det ordet förstod både kusken och jag.
Så bar det af. Att det var i sista stunden, det visste vi
båda eller rättare vi tre, ty kusken körde för brinnande
lifvet. Bullret af vagnshjulen medgaf intet samspråk; vi
uttryckte vår glädje öfver att vara på väg till de »sälla
jagtmarkerna» med att smått knuffa hvarandra med kniina.
»Jagten går!» sade Studenten, då vi stannade vid stationen.
»Köp biljetter du, så ser jag till sakerna.» Nu voro vi kvicka
i vändningarna. Med famnen full af tidningar kom jag in
i kupén just som konduktören stängde dörren. Så måste
vi nicka åt slottet, Norrström och hela den glada staden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
