Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jägarne sträckt ut sig i en lång kedja, slapp dock haren
osedd igenom den, och strax derpå blef det tappt. Alla
våra bemödanden att få haren på benen igen misslyckades,
och så drogo vi framåt ett par timmar utan att få upp en
enda hare.
Vi kommo nu till en trakt, der man af gammalt visste
att bararne gerna uppehöllo sig. Der slogo vi oss ned; men
då hundarne hvarken hördes eller syntes, kommo vi öfver-
ens om att ropa till oss våra matsäckspojkar och äta middag.
Snart hade pojkarne en eld tänd; en medförd kastrull,
innehållande potatis, kom raskt på elden, och under väntan
på potatisen togo vi oss en »upptagare» jämte åtskilliga
smörgåsar och mycket annat godt som vår hederliga »mam-
ma» lagt in i matsäckarna. Under det vi voro sysselsatta
härmed, fingo hundarne upp, och en kvart derefter hade
vi haren vid elden.
Den korta jagten hade satt lif uti sällskapet, och nu
angreps potatisgrytan med lif och lust. Sinnesstämningen
blef lifvad, helst det börjat blåsa och molnen höllo på att
skingra sig. Vi spådde alla vackert väder under det kaffe-
pannan kokade, och rätt spådde vi den gången, ty då vi
bröto upp, var himmeln klar. Vinden hade visserligen ökat,
men ännu icke till någon betydande grad.
Ett var dock ej bra; de friska hundarne voro ej an-
komna ännu, men som vi hade avec’en på kaffet att fordra
af ”mamma’ och hon lofvade den, blefvo vi lugna.
Lyckligt nog kom just i lagom tid vår värds son Jo-
hannes med hundarne och fick ett hurra för sin påpass-
lighet.
»Har du ej Studenten med dig, Johannes?»
»Nej då! Mor tror han är sjuk! Han säger ingenting,
och äter ingenting, han dricker bara ölost.»
»Ja, då var Studenten sjuk; det var klart som dagen,
ty ingen hade förr sett honom dricka ölost.
»Ut med jägarkedjan!» ljöd ordern, och ut kom den i
all hast, de friska och hvilade hundarne släpptes, och skogen
genljöd af hurtiga och glada jagtrop.
En kvart derefter: gick det för brinnande lifvet, men,
ty värr, hade nu vinden ytterligare ökat. Det var full nord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
