Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ropade »alles tod!» »Hurra, bravo! Dagen börjar bra!
Fram bomskyttar, hitåt fiskal!» Ja, det var fiskalen sjelf
som bommat och belönades med Afrikanarens tack och en
skrattsalva af oss andra. Så framåt igen! Det blef strax
dref, skott, rop och lif i skogen. Kalle sköt den tredje
haren, och för den mandaten ville han ha frukost.
Frukost, det ville vi för öfrigt ha alla. »Pojkar, hallå,
hitåt!» ropades så det ekade i bergen. Pojkarne voro snart
framme, och på en hög bergskulle afåts frukosten under
den gladaste stämning. Nu hade jagten kommit riktigt
i gång. Ville nu blott vinden, som åter börjat skaka de gula
löfven af träden, hålla sig beskedlig, skulle nog jössarne få.
veta, att jägare voro i skogen.
»Vi draga oss nu öfver berget till ’Harbråten’,» sade vår
anförare. »Ut med kedjan! Ja, det gick galant.» Då jag
icke hade någon aning om hvar Harbråten fans, följde jag
Afrikanaren. Då vi kommo upp på berget, »gick det» igen,
och efter en kvarts timmes dref fick jag slänga ett skott efter
haren med påföljd att vi strax derefter funno honom död inne
i granskogen. Afrikanaren och jag hade följts åt och kom-
mit ned i en djup dal, i hvars botten en liten ström fors-
sade fram.
Vi befunno oss på en svedja, derifrån vi kunde se ber-
get på andra sidan dalen. Det var brant, mörkt och såg
dystert ut. »Vet du hvad denna dalen kallas?» frågade min
kamrat, då jag sagt min tanke om utsigten. — »Nej, hvad
kallas den?» — »Björnhålet,» sade han, men tillade, att det
nog var länge sedan någon björn haft sitt tillhåll der.
Jag trodde detsamma, och nu hörde vi hundarne drifva
ofvanför oss.
»Det bär af åt Harfallet med haren,» sade min följesla-
gare. »Ditåt ligger det,» sade han och pekade uppåt dalen.
»Låt oss skynda!» och så kilade han som en antilop från
Oranjeflodens grässlätter. Att följa honom bjöd jag ej ens
till, men återfann både honom och vår Magnus på det om-
talade Harfallet, en svedja mellan tvenne löfdungar, der
otaliga harar under årens lopp fått sätta lifvet till för våra
jägare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
