Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt längre och längre bort, det blef långsam väntan,
och Magnus fick onda ord för att han icke lydde order.
Nu hörde vi, att han gått in uti en aflägsen granbevuxen
bergskulle. Då blef Kalle bös. »Får hundarne upp der,
få vi ej skjuta. I den trakten fins inga hållställen, och jag
ger hin gå dit, om ock hundarne få upp,» sade han, och
deruti instämde de öfriga jägarne. »Hvar fins matsäcks-
pojkarne?» — »Jo, uppe på berget,» svarade någon; »hvad
vill du dem?» — »Jag vill hafva middag.»
Ja, middag ville vi ha alla, och så hojtades på pojkarne.
Lyckligtvis hörde de oss, och omedelbart derpå var ”mamma’
uppe och tog fram allt godt i verlden, och nu fingo vi också
öl, fastän ingen hare beskådade oss.
Efter lång väntan återkom Magnus och drogo vi på
hemväg till torpet eller gården Löffalla, ett för alla ortens
jägare välbekant ställe. Här fingo hundarne upp, och den
haren såg sig ej bättre för än att han påträffade fiskalen,
som gjorde slut på jösses krumbugter.
Då Kalle och jag kommo fram till torpet, voro kam-
raterna efter oss i skogen, hvarför Kalle föreslog, att vi
skulle dricka kaffe i väntan på dem. Gumman måtte ha
anat något sådant, då hon hörde jagtropen, ty kaffe var
färdigt och framsattes genast, hvarpå Kalle och jag slogo
oss ned. Men redan vid första klunken hörde vi våra pojkar
utanför stugan ropa: »Se haren! Se haren! Då vi tittade
ut, gnodde jösse öfver åkern inom skotthåll från stugan.
Kalle: slängde bort kaffekoppen och rusade ut med bössan
i handen och andan i balsen. Stä, stä! och så kommo hun-
darne som de skulle varit skjutna ur en kanon, och så efter
haren under full musik. Alla gnodde till skogs och Kalle
efter i vild fart. Nu fick det då gå hur helsike det ville
med benen!
Mitt kaffe ville jag ej lemna att kallna, hvarför jag
lugnt satt kvar tills koppen var tom. Då drog äfven jag
upp till ett fall det haren gått öfver. Men der stod redan
Kalle. I detsamma kom haren och fick af honom en lätt död:
»Alles tod!» Hela jagten hade tagit en tid af några
minuter. Vid torpet träffades kamraterna. Det led mot
kvällen, och våra jägare från Emtervik skulle afsluta jagten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
