Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig på sidan, och borta var skjutpåsen med haren. Utan
att säga ett ord gnodde han från oss in i skogen. Vi ro-
pade och sade, att det ej lönade mödan leta efter det för-
lorade nu i mörkret, men pojken svarade ej, utan fingo vi
nöja oss med att vänta. Länge blef det icke, ty Johannes
var kvickt åter, och nu hade han både skjutpåse och hare.
Han hade blifvit så glad när jag sköt, att han sprungit
från skjutpåsen, den han hade hängande på en gärdesgård
i närheten af landsvägen.
»I morgon skola vi göra det bra,» sade Studenten, då
jag kom hem. Gör dig nu en toddy, så dricka vi på den
saken och glömma att vi haft otur på vår söndagsjagt.
Nå, måndagsmorgonen voro vi åter ute, nu i norra höj-
den, men ehuru ’mammas’ dugtige hund Frej genast fick
nattslag, fingo vi ej höra honom på en god stund, och länge
hade han icke drifvit förr än ban fick hjelp, ty återigen
hade vår skolmästare släppt de hundar han hade om hand.
Det blef nu ett fasligt lefverne i buskarna, drefvet gick
ojämt, men hur det var small det för Studenten, hvarefter
drefvet fortgick, och så small det igen, och ännu gick dref-
vet. Så kom det mig nära: jag såg haren hoppa öfver en
väg, att par bössbåll från mig, och derpå löpte ban ut så
längt, att hundarnes skall ljöd aflägset.
Nu såg jag Studenten komma dinglande öfver samma
fall i hvars ena hörn jag stod, och då bar han på två harar.
Då han fick se mig, hytte han med näfven och sade: »Den
ena haren höll rakt på att springa omkull mig.» — »Ja, det
hade varit lagom åt dig,» tänkte jag, »så kunde jag fått
skjuta den haren. Men något vidare tal blef ej, Johannes
anropades, hararne fick han bära, och så gingo vi efter dref-
vet hvar på sitt båll.
En timme eller så derefter var drefvet slut och hun-
darne trötta, jägarne hungriga, och så skulle vi ha mat.
Ja, potatis skulle Studenten hafva, ty vid ett torp voro vi,
och der finge vi sådana. Så började det regna. Ja, då var
så godt vi drucko kaffe medan regnskuren gick öfver, det
hunne vi godt med. Skyarne lättade nu litet, och regnet
upphörde. Vi släppte friska hundar, och gick gjorde det så
godt som genast. Pang! Der sköt Studenten äfven den haren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
