Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berget, och vid middagstid dagen derpå hann jag dit der
Äppelbokarlarne hade vändt och fick så björnspåren rena
och klara. Den natten låg jag vid Vallsjöarne och funde-
rade då på, att björnen gått öfver Öjevägen och upp i
Venjanskogarne, ty nästan hela tiden hade han gått nol
(norr) ut. Jag bestämde mig för att följa dit och sedan gå
landsvägen hem; men innan jag kom så långt, hade björnen
börjat kroka kring stenar och stått och lyssnat på kullarne.
»Så gick jag en stubb (bit), å så slog jag en ring. Der
låg han, och glad var jag. Nu lade jag mig till morgonen
derpå för att se om ringen, innan jag gick hem, men då
träffade jag på spåren igen. Jag hade sjelf skrämt björnen,
och nu bar det af tillbaks åt söder, och så kommo vi hit
i Flögsjömarken, och här gick han och krokade och ville ej
ligga sig. Jag blef utan mat och måste gå hem efter pro-
viant, och så vände jag åter och tog fatt på slagen igen
och kom så till en liten myr med en tjärnpuss inåt en berg-
kant. Ja, ni får nog se, och der hade han gått fram och
åter i många, många krokar och slutligen klättrat upp för
den snöfria bergväggen, och dermed trodde han, han skulle
narra mig, så att jag ej skulle förstå hvart han tagit vägen.
Slug var han nog den gången, men sedan jag gått omkring
bergåsen, fann jag, att han lagt sig der, och nu har han
legat i fem veckor.»
Min fråga, om björnen var stor, besvarade Matts med
att utmärka spårens storlek, och deraf fann jag, att han var
fullvuxen. Han tillade, det ban trodde björnen var både
ondsint och var (skygg). Den frågan diskuterades sedan
både länge och väl, och vi kommo till den slutsatsen, att
Matts i denna sin förmodan hade rätt.
Sedan talades om, hvaråt björnen skulle taga sin kosa,
i fall han undkom oss, och Matts var säker på, att det åter
skulle biira af mot norr, eller till den trakt der jag hade
mina arbetare, och slutade med att föreslå mig köpa björ-
nen af honom. Han var villig att afstå ringen mot tjugufem
riksdaler och skottpenningarna, om jag eller vi lyckades fälla
honom. Åhja, på den affären kunde jag nog gå in; också
telegraferade Isak med sina ögon flitigt, att jag skulle antaga
anbudet, hvarpå handslogs och jag utbetalade summan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
